Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Monikas nya roman blev pjäs

”Jag spelar min roll” handlar inte om teater, men romanen blev till en pjäs – innan den kom ut. Det är författaren Monika Häägg som regisserar för kvartersteatern.

En flicka mobbas i skolan och känner sig bara trygg i skolbiblioteket. Hon skriver om allt i en hemlig bok och tar sin tillflykt till skogen, där hon träffar en kvinna från en annan tidsålder.

– Det är två parallellhandlingar som går ihop, säger Monika Häägg, som har skrivit romanen ”Jag spelar min roll”.

Vi sitter i uterummet vid hennes hus på Öster, som även är Monikas barndomshem (hon flyttade tillbaka dit när hennes mamma dog för sex år sedan). Det är här som hon har skrivit ”Jag spelar min roll”, som kom ut i augusti.

Men redan i våras började hon jobba med en omarbetad text, vid Halmstads kvartersteater.

Du har varit vid teatern i många år , men jag trodde att du var färdig med det, och tänkte koncentrera dig på skrivandet?

– Så var det. Men i december förra året fick jag erbjudande om att regissera och producera ett projekt med en grupp i åldern 15–25 år.

– Jag bestämde mig för att testa texter från ”Jag spelar min roll” som jag skrev under hösten. Jag gjorde ett teatermanus ­baserat på boken och det fungerade bra. Det är kul att jobba med pjäsen.

Du har tidigare skrivit fyra böcker om brons åldersflickan Fry, men i den nya romanen tar du ett gigantiskt tidssprång till nutid och mobbning – ett ständigt lika aktuellt tema.

– Ja, flickan har mobbats i alla år och skyddar sig ­genom att försöka låta bli att existera. Hon marginaliserar sig själv.

Den gamla kvinnan i boken är fattighjon och levde i slutet av 1800-talet.

– Hon har lånat drag av min farfars mor. Jag har släktforskat och vet en del om henne, men jag har även fantiserat mycket, säger Monika som bland ­annat har fått veta att hennes farfars mor jobbade i Tyskland, för att återvända efter tre år.

– Det var många tusentals sydsvenskar som flyttade till Tyskland och Danmark när tiderna var svåra här hemma – men det är inte lika omtalat som emigrationen till Amerika.

– ”Jag spelar min roll” är full av sorg och elände, men det finns ett ljus i historien och den ger upphov till bra diskussioner, ­säger Monika.

Det är ingen lång bok.

– Nej, och den är lättläst. Du kan kalla den för en skymningsroman som går att läsa på en kväll.

Nu har Monika fullt upp med teaterversionen av ”Jag spelar min roll” som har premiär den 9 november.

– När pjäsen är färdig­spelad ska jag skriva igen. Jag har idéer för både ungdoms- och vuxenböcker.

Bild - 1
Bild - 2

Ålder: 59 år.

Familj: Maken Ulf, som jobbar vid Halmstads kvartersteater, och tre vuxna söner.

Bor: Hus på Öster, Halmstad.

Gör: Just nu teaterregissör, annars författare. Monika uppträder även som vissångare.

Aktuell: Med romanen ”Jag spelar min roll”, utgiven på Monikas eget förlag Monkaland, och pjäsen med samma namn (premiär på Kulturhuset den 9 november).

Kuriosa: ”När jag var liten blev jag fascinerad av dockor och från mitten av 1960-talet till mitten av 1980-talet samlade jag på dem. De senaste åren har jag ställt ut dockorna på bibliotek och den 12 oktober inviger jag en utställning på Söndrums bibliotek”.

MEST LÄST