Livräddaren som aldrig lämnar Tylösand

Hur började det?

– Min längtan till Tylösand fick jag redan 1976 då en livräddare kom och pratade på min skola i Tranås. Där och då bestämde jag mig för att jag skulle hit, men eftersom jag var tävlingscyklist så gick det aldrig att kombinera tidsmässigt. Först 1992 hade jag chans att gå utbildningen och 1997, när mina barn blivit lite större, började jag bevaka två veckor varje sommar.

Hur kommer det sig att du återvänder, år efter år?

– Att just Tylösand har fått en så stor plats i mitt hjärta beror på att allt finns här. Lugnet på morgonen när du har stranden för dig själv och stämningen mitt på dagen när det kan vara tiotusentals personer på plats. Arbetet är ideellt, men förutom mat och husrum får man betalt genom livslånga vänskapsband.

Hur ser dagen ut för en livräddare?

– Vi är 16 livräddare som delas upp i två grupper och jobbar på två olika tidspass under dagen. Alla har gemensam väckning och morgonträning halv åtta då man exempelvis springer på stranden eller tränar områdesorientering. Sedan placeras man ut för bevakning på våra sex torn.

När det blåser och regnar är det väl mindre roligt?

– Det är klart att det inte är så kul om hela sommaren blir sådan. Men jag kan tycka att det är lite skönt också när stranden är tom, man får tid för sig själv, tankar och planering.

Vad är det mest dramatiska du varit med om?

– Alltifrån att plocka upp barn som varit nära att drunkna till att hitta barn som har gått vilse och återförena dem med föräldrarna. Många kopplar ihop vår verksamhet med vatten, men arbetet kan lika gärna ske på land. Tack och lov har jag inte varit med om någon drunkning.

Vad tycker din familj om ditt uppdrag?

– Jag har haft turen att kunna ta med mig familjen. Mina barn har varit med här sedan de var små och övertagit intresset. I sommar kommer alla tre för första gången att vara livräddare samtidigt.

Kommer folk fram och pratar med er på stranden?

– Ja, vi får många positiva kommentarer. Eftersom jag har varit här så många år blir jag också igenkänd av hallänningarna. ”Jaså är du här – då har sommaren kommit”, kan de säga. Själv känner jag mig nästan som en ambassadör för Halmstad och får ofta förfrågningar från olika föreningar i Tranås som vill att jag ska föreläsa om staden för dem.

Har Tylösand förändrats under åren som du varit här?

– Restauranger och ställen längs stranden har förstås utvecklats, det fanns ingenting när jag kom. Jag tycker det är synd att man tog bort ungdomscampingarna här för ett par år sedan. Det har lett till att det är mindre folk på midsommar jämfört med tidigare.

Hur länge tänker du fortsätta?

– Uppdraget som bevakande chef kommer jag nog att kliva av snart. Nu är det mina barns tur att få samma upplevelse som jag har haft och då kanske inte pappa behöver vara med hela tiden. Men till Tylösand kommer jag att fortsätta återvända, det släpper jag inte.

Ellinor Nelson