Debatt HP 30/1. Bengt Eliasson (L) argumenterar i debattspalten (HP 25/1) för ett borttagande av effektskatten på kärnkraft. Den nuvarande regeringen höjde denna från cirka 6 till cirka 7 öre per kilowattimme. Som argument använder han driftsituationen den 5 januari i år. Enligt Bengt Eliasson importerades nästan tio procent av elbehovet den dagen och vindkraftens utbyte var lågt, 5,5 procent. Nu är jag konstant misstänksam när jag läser den typ av argumentation. Elkraftlobbyn är stark och välfinansierad. Mängder av tvivelaktiga ”fakta” haglar i luften när kärnkraft med mera ska försvaras, så jag synar korten. Svaret var givet på förhand; Bengt Eliasson har inte en siffra rätt!
Den nordiska elbörsen, Nordpool, har statistik som vi alla kan ta del av. Kolla gärna! En snabb titt visar att elförbrukningen i Sverige den 5 januari var 526 033 MWh, medan produktionen i Sverige var 545 591 MWh. Självförsörjningsgraden var, ja just det, 104 procent. Vindkraften gav närmare sju procent av förbrukningen. Tittar man på de enskilda timmarna finner man att det exporterades el hela dygnet. Jag vet inte varifrån Bengt Eliasson fått sina uppgifter, men alltför många politiker godtar okritiskt vad som sticks i handen från välfinansierade lobbyister – ett betydande demokratiskt problem.
Det stora elenergiproblemet just nu är att utbyggnaden av den säkra, förnybara, energin har bromsats upp. Bakom detta ligger att energieffektivisering och alltför långsam utfasning av gamla kärnkraftsreaktorer har drivit elpriserna i botten genom stora produktionsöverskott. På kort sikt bra för konsumenterna, men på lång sikt dåligt för alla. Produktionen av el är samtidigt inget som beslutas av energiministern – det styrs av marknaden. Handeln flyter fritt över gränserna och marknaden bryr sig inte om vare sig krafttyp eller produktionsland. Demokratin råder bara över skatter och stimulanser, exempelvis certifikatsystemet som stödjer ny förnybar produktion av olika slag.
Regeringens höjning av kärnkraftens effektskatt från 6 till 7 öre kan ha medverkat till stängningen av överflödiga kärnkraftsreaktorer, något som borde skett tidigare. Vad som är huvudproblemet i Vattenfall är inte effektskatten utan de gigantiska felspekulationerna, först på den tyska brunkolen och därefter Maud Olofssons Nuonaffär, kanske den värsta felspekulationen någonsin i modern tid i Sverige. Dessa pengar borde ha satsats på att bygga förnybar elproduktion i Sverige. Hade så skett hade säkerligen betydligt mer kärnkraft kunnat fasas ut i Sverige de kommande åren. Vi hade då haft en säkrare elförsörjning utan att betala mer. I denna kalla januari har vi kunnat se att de delar av Norden som haft mest satsning på väderberoende el har haft de lägsta priserna.
Jag skulle välkomna ett sansat offentligt samtal om framtidens energiutmaningar i Sverige och världen. Problemet, sen länge, är de floder av felaktiga och vinklade ”fakta” som haglar från lobbyn.
Mats Lundkvist
Debatt