Det skedde samtidigt som bilder på döda och döende laxar spreds över landet och ropen på fiskvägar förbi kraftverken blev allt högre.
Laganlaxarnas väl och ve fortsätter att engagera. Många människor samlas för att följa fiskarnas fortsatta öde.
– Det här är för jävligt, tyckte Sven-Olle Svensson.
Andra som HP träffade på måndagsförmiddagen var av samma åsikt. Döda fiskar som flyter omkring med buken i vädret väcker känslor.
Nu hänger organisationen Älvräddarna, som kämpar för fria vandringsvägar förbi kraftverken, på tåget. Peter Vulcan gjorde ingen hemlighet av sin uppfattning.
– Man behöver inte vara fiskare för att uppröras. Det här är tragiskt. Man kan gråta.
Enligt Peter Vulcan skulle det kosta 3-5 miljarder att bygga fiskvägar och återställa lekbottnar vid 2 000 vattenkraftverk i Sverige. Det ska jämföras med att vattenkraften drar in 32-33 miljarder.
Årligen.
– Enligt miljöbalken får det inte se ut så här. I 20 år har vi försökt få till stånd förändringar på frivillig väg. Nu är det inte längre frivillighet som gäller, säger Peter Vulcan.
Kraftverkschef Morgan Rubensson berättar att det inte längre är aktuellt att fösa ihop de instängda laxarna med hjälp av not och lyfta dem över dämmet.
– Vi gör bedömningen att det gör större skada än nytta att hantera fiskarna på det här viset.
I stället har Statkraft bestämt sig för att försöka chockspola ut de instängda laxarna genom att släppa på stora mängder vatten - 200 kubikmeter i sekunden - i drygt en halvtimme.
– Vår förhoppning är att fiskarna ovanför dämmet inte orkar stå emot vattnet och att de som står nedanför inte hinner upp.
Metoden verkar ha varit framgångsrik. Många laxar spolades över dämmet men observatörerna kunde inte upptäcka någon som tog sig upp.
