HP GRATTAR...
... Ann-Mari Wiman, skådespelerska och regissör. som fyller 90 år den 6 juni.
Sex år gammal klev Ann-Mari Wiman första gången på en teaterscen. Hon spelade en fattig flicka som saknade pengar för julklappar. Alla i publiken grät. Det var då hon bestämde sig att bli skådespelerska.
Hon föddes och växte upp i Växjö tillsammans med två yngre bröder.
- Jag domderade över dem så mycket. Det var synd om dem. Jag hade samvetskval för det tjugo år senare, berättar Ann-Mari.
Familjen tyckte att hon skulle bli arkitekt men i stället sökte hon sig till både dansskolor, gymnastik och teater. När hon läste på Teaterhögskolan i Stockholm hörde hon talas om Ingmar Bergman för första gången. Hon bestämde sig för att provspela för honom.
-Redan då kallade han sig regissör. Han var omgiven av ett hov av killar som gick med honom och stöttade honom. Och där stod vi i en kö för att provspela för en pjäs.
Pjäsen blev inte av. I stället träffade Ann-Mari regissören några år senare, som balettdansös i en av hans uppsättningar. Det var då han utbrast att hon var ”en uppenbarelse”. Ann-Mari svarade att det var struntprat.
-Jag var hemskt cynisk då. Jag tänkte: ”Ha, mig ska du inte få”.
Totalt spelade hon på ett tiotal scener runtom i Norden, såsom i Göteborg, Stockholm och Helsingfors. Dessutom regisserade hon några gånger, spelade in film och skrev även musik. Ibland ville hon utmana både sina egna och samhällets gränser och chockade teaterpubliken genom att kyssas på scen. Även på sin fritid var hon lite vild och råkade en gång kasta en julgran från åttonde våningen.
-Man måste slå sig fram som flicka men det var inte svårt för mig. Jag provade allt och var envis. Jag har alltid tagit mig vatten över huvudet, säger hon.
Hennes största önskan var dock att få ge allt hon har på teaterscenen och spelade ofta ”stora” personligheter som exempelvis Nora i Henrik Ibsens pjäs ”Ett dockhem”.
Genombrottet blev rollen i en modern version av Antigone. Ann-Mari spelade en fransk motståndsflicka under andra världskriget. Recensionerna hyllade henne men det enda som intresserade Ann-Mari var själva yrket.
-Jag var inte intresserad av att bli en stjärna. I en recension sa de att jag hade kvicksilver i kroppen, men inget av det märkte jag av, säger Ann-Mari om sin passion för teater.
I dag går hon med rullator men har fortfarande teaternärvaron. Hon bor i en handikappanpassad lägenhet i Harplinge dit hon flyttade efter en stroke hon fick för två år sedan. Trots att hon behöver hjälp med mycket i vardagen är hon inte en gnutta ledsen. Hon berättar att hon trivs utmärkt i Harplinge och hon har aldrig varit så nära naturen som nu.
-I dag är jag både glad och tacksam, men så har det inte alltid varit. Jag har offrat mycket, säger Ann-Mari.
Familj: Var gift med avlidne filmregissören Börje Nyberg. Två döttrar: Sanna, 49 och Barbara, 59 år. Tre barnbarn: Oskar, 28, Frida, 26 och Josefine 24. Ett barnbarsbarn: Märta, 3 månader.
Filmer: Supé för två (1947), En man gör sitt val (1948), Ödets tärningskast (1951), 69:an, sergeanten och jag (1952), Smultronstället (1957), Stöten (1961), Svenska Floyd (1961)
Födelsedagen: ”Jag ska fira med vänner och kusiner hemma hos min dotter Sanna.”
