Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Charlie Andreasson

    Fem frågor till Charlie Andreasson

    Sjöman från Styrsö som var ombord på Ship to Gazas fartyg, greps av israelisk militär och återvände till Sverige i veckan. Under 2013 arbetade han på Gaza, även då med att trotsa blockaden inifrån, och de upplevelserna har han samlat i Dagbok från Gaza.

    Varför valde du att ge ut en bok om Gaza?

    – Det gjorde jag inte, jag skrev en massa texter på plats och det var först efteråt som tanken på en bok kom till. Flera av artiklarna jag skrev publicerades och då insåg jag hur viktigt det var att människor fick ta del av de här historierna. Det är min plikt att berätta om vad som händer där, jag hade inte kunnat åka dit utan att göra det.

    Vad är det för berättelser du har samlat?

    – Det är möten med människor som får berätta sina historier. Jag var där för att renovera en fiskebåt för att trotsa blockaden och eftersom att jag är aktiv i Free Gaza Movement så mötte jag många människor genom dem. Det är helt enkelt utdrag ur det vanliga livet därnere.

    Varför är det viktigt att människor får berätta sina historier?

    – Det är jätteviktigt eftersom att det är mycket som inte kommer fram i vanlig media och rapporteringarna från Gaza kan ofta bli ensidiga. Det mest slående med den här resan var den enorma värme och gemenskap vi mötte samt den tacksamhet som människorna visade oss, det förvånade mig. Jag kände att jag var tvungen att berätta deras historia. Sedan vet Palestina att världen vänder dem ryggen men det här är människor som inte vill något annat än att bara leva sina liv, och det kan de inte göra.

    Varför valde du att skriva i reportageform och inte skönlitterärt?

    – Jag ville vara tydlig med att alla händelser i boken är sanna och jag ville få fram att det handlar om människor av kött och blod som precis som du och jag har drömmar och framtidstro. Sedan var det naturligt eftersom jag skrev min dagbok i det formatet. Men det är inte omöjligt att jag någon gång kommer att skriva skön-litterärt, jag kommer definitivt att fortsätta skriva.

    Du är sjöman till yrket, hur har det påverkat vad du skriver om?

    – Det har det inte, jag var där främst som aktivist och inte sjöman. Sedan finns det en förutfattad uppfattning om att sjömän inte läser men jag skulle vilja säga att det inte finns någon yrkeskategori som läser så mycket som sjömän. Vi är ute till havs under långa perioder och tar gärna till en bok.