Maryia slog många flugor i en smäll när hon valde Halmstad för två år sedan. Förutom att hon är en äventyrare som älskar utmaningar och nya länder, är hon en fena på matlagning. Så bra att hon i dag är kökschef på en restaurang i Halmstad.
– Men kock är inte mitt mål i livet. Jag vill ha restaurang men ägna mig mer åt driften av företaget än att laga mat.
Men matlagningsintresset har kommit för att stanna. Anledningen att Maryia över huvud taget befinner sig i Sverige är att hon sedan två år pluggar internationell affärsutveckling och marknadsföring på Högskolan i Halmstad.
I sommar är hon klar, men tänker stanna i Halmstad åtminstone några år till. Hon trivs på västkusten och med svenskar över huvud taget. Som så många andra har också Maryia hört talas om att svenskar lär vara både kyliga och distanserade, men håller inte med.
– Tvärtom. Jag tycker de är både öppna och vänliga.
Så även om hon planerar att fortsätta se sig om i världen, återvänder hon gärna till Sverige och framför allt västkusten med havet som hon älskar.
– Det kan kanske kompensera de långa kalla vintrarna, säger hon och skrattar.
Den professionella matlagningen börjde egentligen samtidigt med en fyra år lång utbildning inom internationell ekonomi i Litauen då Maryia fick sommarjobb som servitris i Ohio i USA för sex år sedan.
Maryia som tack vare mammas och mormors matlagningskonst hemma i Vitryssland, studerade hur kocken arbetade och blev väldigt nyfiken. Till slut fick hon prova.
– Jag gjorde som jag sett kocken göra och gav mig inte förrän jag kunde.
Hon blev så småningom mer kock än servitris och erbjöds att återkomma sommaren därpå. Som kock!
Men studierna i Litauen kallade och Maryia åkte tillbaka för att ta examen. Anledningen till att Maryia gick en utbildning i grannlandet var att Litauen är med i EU och det är inte Vitryssland.
Trots utbildning och examen i internationell ekonomi var hon långt i från färdig med matlagning. Hon fortsatte i Halmstad parallellt med studierna på Högskolan. Även om köksspråket är engelska var det inte särskilt lätt till att börja med att få jobb på restaurang. Och att lära sig svenska var inte det lättaste heller då klasskamraterna kommunicerar på engelska, litteraturen är på engelska och pojkvännen talar engelska. Men hon lyckades ganska snart och lovar dessutom att lära sig svenska.
– Snart. Det knepigaste med svenskan är intonationen.
– Det låter som fåglar sjunger när ni pratar till skillnad mot mitt språk som är hårt, rakt och låter som om vi ständigt är beredda på fight, säger hon och skrattar.
Maryia Hrakhouskaya är född och uppvuxen i en industristad, nära Minsk, på cirka 250 000 invånare. Tack vare föräldrarnas engagemang gick hon i en skola där eleverna lärde sig engelska till skillnad mot många andra vitryssar. Redan 16 år gammal var hon i South Dakota i USA som utbytesstudent.
Efter det satt engelskan som en smäck. Mycket tack vare att hon också spelade amerikansk volley- och basketball för skollaget och sprang långdistans. Idrottskarriären avbröts dock genom en skada, vilket kanske var ganska bra ändå, resonerar hon. Hon har ju andra intressen.
– Jag vill laga mat och starta eget företag.
Ålder: Fyller 24 år 27 maj.
Familj: Mamma och pappa och två hundar i Vitryssland. I Halmstad sambon Henk från Holland.
Fritiden: Pluggar, fotograferar och lagar mat. Älskar havet. ”Så fort vädret är bra, åker jag och Henk ut med picknickkorg och gör våra läxor där.”
Lagar gärna: From Russia with love, en efterrätt med körsbär, glass och rom.
Utbildning i Halmstad: Internationell marknadsföring, innovation och affärsutveckling.
Planer i framtiden: Egen restaurang. ”Jag vill inte alltid vara kocken, utan mer en som driver verksamheten”.
Saknar: Mammas potatispannkakor med örtcrème fraiche och stekt bacon.
