Patrikshill nu och då – en historia med dramatik

Sabotage utfört av förtryckta statare, en förödande brand och politisk turbulens. Visst finns det dramatik i Patrikshills historia. Allt började med en bondgård, troligtvis redan på 1700-talet, men helt säkert från 1855.

ANNONS
|

Patrikshill var en bondgård som låg vid Södra vägen, på det som ursprungligen var statlig mark och kallades Slottsjorden. Gården finns med på en karta över Halmstad från 1855, men troligen är den äldre än så, kanske från 1700-talet.

Enligt Söderkännaren Bertil Karlsjö var Johan Magnus Svensson den förste kände arrendatorn på gården. Han flyttade till dit 1863 tillsammans med hustrun Anna-Greta och sex barn. Gården var vid den här tiden tillräckligt stor för att kunna hysa tre drängar och två pigor.

År 1881 togs gården över av Carl Peter Johansson som förutom lantbruk också drev en åkerirörelse med hästdragna fordon. Han har beskrivits som en framgångsrik men hård och krävande person. I dödsrunan i Hallandsposten från 1905 beskrevs Johansson som en ”ärlig och radikal oppositionsman”.

ANNONS

Gårdens statare sades dock leva under svåra förhållanden. Bertil Karlsjö har skrivit om att Johansson hade en uppbyggd ställning på ladugårdstaket varifrån han kunde se ut över sina marker och kontrollera hur arbetet utfördes. Denna utsiktspost var inte omtyckt av statarna och ska ha försvunnit efter ett sabotage som medförde att både den och arrendatorn rasade ned.

År 1905 övertog brodern Anders Johansson arrendet och behöll det till 1914. Han var också vd för Halmstad Trävaru AB och satt i stadsfullmäktige. Siste arrendatorn blev under perioden 1914–1927 Eric Cullborg och hans hustru Julia. Om deras tid finns en del information som dottern och författaren Majken Cullborg nedtecknat. Hon beskriver en ganska stor gård med stall för 30 hästar och 40 kor samt svinhus, fårhus, hönshus, med mera. Marken bestod till stor del av ängar men viss odling förekom också. När Halmstads stad 1927 köpte Slottsjorden fick makarna Cullborg bo kvar i det gamla boningshuset och kunde i begränsad omfattning fortsätta lantbruket.

Slottsjorden blev ett viktigt expansionsområde för Halmstads stad. På 1930-talet byggdes bostäder öster om Skeppargatan. År 1932–1935 anlades ett flygfält väster därom. Det är intressant att se hur Eric Cullborg anpassade sin verksamhet efter de nya förutsättningarna. Mjölk från korna ska ha levererats till den lokala livsmedelsaffären. Han höll också ett par hundra får som betade på Civila flygfältet och höll gräset kort.

ANNONS

I idén om folkhemmet ingick tanken på att samhället skulle ta hand om de gamla. Följden blev att äldreomsorgen började byggas ut. Redan 1954 inledde Halmstad planeringen för ett kommunalt äldreboende på Söder. På senhösten 1961 stod det färdigt och fick namnet Patrikshill. Hallandsposten beskrev det nya boendet i lyriska ordalag och menade att det präglades av intimitet och hemkänsla. Totalt fanns det här 61 enkelrum och 9 dubbletter. Det fanns uttag för både radio och tv på rummen. I den höga, centrala byggnaden fanns matsalar, samlingsrum, hobbyrum, kiosk och frisersalong. Allt var modernt och välordnat. Inget märktes av den ”beklämmande känsla” som hade präglat de gamla fattighusen, menade reportern.

Måndag förmiddag den 30 december 1963 satt en polis i det nya polishuset på Söder och tittade ut över sin hemstad. Plötsligt upptäckte han att det brann i gamla Patrikshills gård, som stod kvar en bit ifrån det nya äldreboendet och under några år hade fungerat som samlingslokal för scoutrörelsen och andra föreningar. Brandkåren larmades för att släcka elden. Tyvärr blev skadorna så omfattande att huset fick rivas och en epok i stadens historia gick därmed i graven.

Civila flygfältet är i dag delvis bebyggt och igenvuxet. Äldreboendet Patrikshill finns dock kvar men dess framtid har under senaste året varit föremål för politisk diskussion. Ännu är inga beslut fattade, så det återstår att se vad som i framtiden möter på den gamla Slottsjorden.

ANNONS

ANNONS