Fick ny funktion. Totalt bodde 1 242 flyktingar någon period på Tylöhus, som fungerade som flyktingläger i 205 dagar.
Fick ny funktion. Totalt bodde 1 242 flyktingar någon period på Tylöhus, som fungerade som flyktingläger i 205 dagar.

Estniska flyktingar fick fristad på Tylöhus

Det är lätt att tro att det som vi upplever i dag är unikt men sanningen är att historien ofta upprepar sig – om än i lite annorlunda form. I andra världskrigets slutskede flydde många från krigets hemskheter i Baltikum. En stor grupp estländare inkvarterades då på Tylöhus. Om detta har Eric Hägge berättat i Gamla Halmstads årsbok 1977.

ANNONS
|

Den självständiga nationen Estland ockuperades av Sovjetryssland 1940. Året därpå kom i stället Tyskland och lade landet under sig. År 1944 var det dags igen. Nu var det åter sovjetryska styrkor som sakta men säkert erövrade det estniska territoriet. Befolkningen visste då vad en sovjetrysk ockupation innebar i form av övergrepp, våld och deporteringar till Sibirien.

Cirka 30 000 estländare valde på sensommaren och hösten 1944 att fly över Östersjön till Sverige. Transporten företogs i enkla farkoster av olika storlekar. Överresan kunde ta tre till fyra dagar. Sjösjuka var vanligt. Hade man otur kunde man beskjutas av sovjetryska, militära flygplan. Hur många som drunknade på färden mot Sverige har varit svårt att beräkna. Gotland blev ofta den första anhalten. Flyktingarna fördelades sedan ut till olika förläggningar i landet.

ANNONS

Efter sommarsäsongen 1944 blev Tylöhus en av de anläggningar som i Utlänningskommissionens regi öppnades som förläggning för estniska flyktingar. Kapaciteten var 500 platser och totalt bodde 1 242 flyktingar någon period på Tylöhus. De togs om hand av en personalstyrka bestående av 24 personer, varav 11 var av estnisk härkomst. Tylöhus kom att fungera som flyktingläger under 205 dagar.

Livet på Tylöhus var välorganiserat. Estländarna valde enligt sina traditioner en ”äldste” som fungerade som ledare för gruppen. De gav ut en tidning som kallades ”Tylösandi kaja” som betydde ”Tylösands eko”. På förläggningen fanns en skola med tre klasser och kindergarten. Det fanns också en sjukvårdsavdelning som tog hand om enklare sjukvård och vaccinationer. Svåra fall remitterades till lasarettet. Ingen av flyktingarna dog under vistelsen på Tylöhus. Däremot föddes tre barn. Två av dem fick både estniska och svenska förnamn.

Arbetsförmedlingen arbetade framgångsrikt och många av männen fick jobb i industrin eller i jordbruket. En del av kvinnorna fick arbete som hembiträden. Flera sysselsattes med hemslöjd. De försågs med garn och stickade sedan vantar, strumpor och mössor. Dessa såldes till Halmstadborna hos Hallbergs juveleraraffär vid Stora torg. I stort välkomnades estländarna av lokalbefolkningen som förstod deras utsatta position. Det fanns dock kommunister som ansåg att de borde utvisas.

ANNONS

Julfirandet uppmärksammades i medier med dess julfest, gudstjänst i Söndrums kyrka med estnisk präst, musik med julens sånger och speciell filmvisning för barnen. I övrigt beskrevs inte flyktingmottagningen särskilt mycket i tidningar eller radio. Att Sverige tog emot estniska flyktingar sågs inte med blida ögon av det då segerrika Sovjetryssland.

Flyktingarna hade en stark hemlängtan och de hoppades att vistelsen i Sverige bara skulle bli tillfällig. Många hoppades att USA efter kriget skulle återupprätta Estlands självständighet. När Tylöhus stängde som flyktingförläggning i mars 1945 blev en del kvar i Halmstad medan andra sökte sig till andra städer i Sverige. De flesta hade lätt att få arbete och de integrerades i sitt nya land. En del av dem ville vidare ut i världen och då var det USA och inte minst Kanada som lockade. En del av flyktingarna kom att leva länge nog att se den estniska staten åter bli fri 1991. För dem var det stort att efter nästan femtio år kunna åka hem igen och gå på de gator där de som barn hade lekt. Deras stora dröm hade då gått i uppfyllelse.

ANNONS