Gästade Halmstad. Danska fartyget Per gästade regelbundet Halmstad hamn fram till dess katastrofen var framme.
Gästade Halmstad. Danska fartyget Per gästade regelbundet Halmstad hamn fram till dess katastrofen var framme.

En föraning som dessvärre blev sann

En fin båt, vänner som möts och så plötsligt en föraning. Under de år skribenten arbetade som klareringsman i Halmstad hamn knöts många vänskapsband. Ett av dem brast brutalt när danska båten Per gick till botten med man och allt.

ANNONS
|

Halmstads Järnverk AB etablerades 1916 och var i regelbunden drift från 1926. Med åren blev Järnverket en av stadens största industrier och en av de största kunderna till Halmstad Hamn.

De hade regelbunden import av stålskrot, som användes till deras tillverkning av utvalsat armeringsstål. De försåg inte bara den svenska marknaden med armeringsstål, utan hade även en omfattande export till många länder med dotterbolag i Danmark, England, Holland och Frankrike samt flera agenturer olika länder.

Jag började arbeta i hamnen 1972 hos AB Th. Schéle och de hade redan då ett mångårigt, mycket gott samarbete med Halmstads Järnverk. Efter några månader som tallyman fick jag börja på klareringsavdelningen som så kallad waterclerk.

ANNONS

För min del innebar detta att jag skulle klarera de fartyg, som vi var agenter för och däribland alla de fartyg som Järnverket anlitade för import och export.

Det var många fartyg under åren som gick i ”Time charter” för järnverket längre eller kortare tid och eftersom jag fick besöka dessa fartyg varje gång de kom till Halmstad blev det med tiden att detta inte bara kändes som ett arbete, utan också som att hälsa på hos en god vän.

Jag skaberätta om ett av dessa fartyg som var en regelbunden gäst i hamnen i över 15 år och som har en speciell plats i mitt hjärta. Det var det danska fartyget ”Per” med hemmahamn i Marstal.

Redaren Jörn Pedersen var också kapten på fartyget och hans avlösare som kapten var Arndt Hansen. Per brukade komma till Halmstad ungefär var tionde, tolfte dag. Rutten var oftast Halmstad – Barking (Themsen) –Ghent – Göteborg eller Malmö – Halmstad.

Fartyget hade då många gånger dellast med järnvaror till Halmstad. Utgående last var cirka 650 ton armeringsstål och Per gjorde under åren omkring 450 utgående resor med denna typ av last. Den sista gången Per lastade här, var den 25 februari 1988.

När den anlände någon dag tidigare var det Jörn Pedersen, som var kapten, men han hade varit ombord ett tag och det var dags för honom att få lite ledigt, så Arndt Hansen kom hit och avlöste honom.

ANNONS

När Per var färdiglastad gick jag som vanligt ombord och tecknade lastdokumenten.

När vi var klara följde Arndt mig ut och höll min portfölj, medan jag hoppade i land. Jag önskade honom en trevlig resa och han tackade och sa, vi ses nästa gång.

Då hände något konstigt, för jag fick en sekundsnabb tanke: .”Gör vi det?”.

Jag tänkte inte mer på det, men dagen efter när jag på morgonen var ombord på danska fartyget Othonia, kom Lennart Kjellberg från Järnverket ombord.

”Har ni hört att Per har gått under,” undrade han.

Min fråga var direkt: ”Hur gick det med besättningen?”

”Tyvärr alla borta”, blev svaret.

En tid efteråt fick jag se en videoinspelning från dansk tv. De hade sänt hela radiosamtalet mellan Per och Skagen Radio.

Jag glömmer det aldrig och skaförsöka återge det så gott jag kommer ihåg:

”1) Skagen radio – Per.

2) Ja, Per, Skagen radio här.

3) Skagen radio vi har 45 graders slagsida nu.

4) Per var är din postition?

5) Jag har just passerat lysboja (Fyren)

Sen dröjer det bara några sekunder innan Pers sista anrop kommer.-

6) Det går lynehurtigt nu vi går strax i vand.”

ANNONS

Direkt efter detta sände Skagen radio ut det internationella nödanropet : ”Mayday, Mayday, Mayday all units assist m/v Per, Latitude.... Longitude...., vessel in severe distress.... Mayday, Mayday, Mayday all units...”

Det här var det värsta jag någonsin upplevt.

Att höra en vän för sista gången i ett nödanrop var svårt. Jag hörde också att min vän kapten Arndt Hansen behöll lugnet och var saklig hela tiden, men även att han förstod att de inte skulle klara det.

Kaptenen och hela besättningen, totalt fem man, blev vågornas rov.

R.I.P.

ANNONS