Äntligen en jul utan krig

Julen 1945 var den första julhelgen efter andra världskrigets slut. Sex år av lidande ute i världen och av oro här hemma, hade äntligen nått sitt slut. Givetvis strålade jule-ljusen lite extra, men hur var det egentligen? Hade livet återgått till det normala?

ANNONS
|

Julen 1945 kunde ljusen tändas igen – som Vera Lynn sjöng i en engelsk schlager. Men hur såg firandet ut i Halmstad? Vad talade man om? Lyckades man stänga ute kriget och allt hemskt det fört med sig?

Ute i Europa var förhållandena definitivt inte normala. I Tyskland beräknades att 25 procent av befolkningen befann sig på flykt inom det egna landet. Läget var också svårt i flera andra länder. Röda Korset och Rädda Barnen bedrev en insamlingskampanj som de kallade ”Europas Barn”. Inför julen utvidgades denna att omfatta även det besegrade Tyskland där situationen var extra utsatt. Pengarna gick till mat som delades ut till barnen i skolbespisningarna.

ANNONS

I Halmstad hade ett antal baltiska och tyska flyktingar precis flyttats till Brunnsåkersskolan som vid den här tiden fungerade som beredskapssjukhus. Det var personer som hade stridit på östfronten och regeringen hade beslutat att de skulle utlämnas till Sovjetunionen. Själva hade de förlitat sig på asylrätten.

Inför hotet om utlämning inleddes hungerstrejker och flera var nu i behov av sjukhusvård. Även självstympning förekom, bland annat hos en av patienterna på Brunnsåkersskolan. Det fanns ett starkt folkligt stöd för att inte balterna skulle utvisas. Inför jultiden inleddes dock deporteringen av dessa flyktingar.

Även för Halmstadborna levde krigsförhållandena kvar i form av olika ransoneringar. Konsumtionen kontrollerades strikt av olika statliga organ. Således bestämdes att det inför julen inte skulle bli några lättnader i bröd- och mjölransoneringen.

Bränslekommissionen var mer generös och tillät varmvatten under hela tre veckor runt jul och nyår. Ost- och matfettsransonerna utökades också. Priskontoret meddelade att priset på väl utvecklade julgranar skulle vara oförändrat: 50 öre till en krona.

Ändå var situationen lite lättare än under krigsåren. Halmstadborna kunde i sin tidning läsa om att Orientlinjens Sagoland anlänt till Sverige med 500 ton torkad frukt. Johnsonlinjens M/S Nordstjernan respektive M/S Chile hade fört hem 763 ton bananer, 2 760 ton kaffe och 60 ton frusen kyckling. I en populär schlager sjöng Harry Brandelius så här:

ANNONS

Det har kommit en båt med bananer, det var den som vi väntade på.

Den kom med hälsningar från oceaner, och fick vårt hjärta att varmare slå.

Nu kan vi återgå till gamla vanor, och leva livet som fordom en dag.

Det har kommit en båt med bananer, den har kommit med solsken och sång.

En ”Hallands Lucia” röstades fram av Hallandspostens läsare. Det blev Britt Jönsson som var bosatt på Söder. På luciadagen presenterades hon från Rådhusbalkongen inför flera tusen Halmstadbor. Museichefen Erik Salvén uttryckte i ett tal att lucian i det nordiska vintermörkret framstod som en symbol för ljuset samt för det godas och barmhärtighetens idé. Det var ord som säkert gick till lyssnarnas hjärtan denna den första fredsjulen.

Några dagar före jul utbröt en explosionsartad brand i Västra Bageriets lokaler vid Kasten Rönnowsgatan. Troligen orsakades den av att man hade torkat bröd ovanpå ugnarna med överhettning som följd. Stora värden gick förlorade, bland annat 35 ton mjöl.

Själva julhelgen blev lugn. Polisen behövde endast göra ett ingripande då en fyllerist togs om hand. Utifrån annonserna i Hallandsposten verkar det som att tomten delade ut många mjuka paket med kläder.

Fredsjulen 1945 upplevdes säkert som en extra välsignad jul. Beredskapen var över och familjerna var åter samlade kring firandet. Ändå gjorde sig det nyss avslutade kriget påmint genom olika flyktingars utsatta läge och de kvarvarande ransoneringarna. Men, det hade ju trots allt kommit en båt med bananer...

ANNONS

ANNONS