Ragnar Altgård.
Ragnar Altgård. Bild: lina salomonsson

Minnesord över Ragnar Altgård

Fil mag. Ragnar Altgård, Påarp, har avlidit, hans närmaste är sonen Clemens med familj.

ANNONS
|

En augustidag 1955 samlades ett trettiotal ungar för upprop till klass 1a i Samrealskolan i Laholm. Vi kom från stad och land i den kommun, som så småningom skulle komma att omfatta hela södra Halland.

Ragnar textade sitt namn med krita på den svarta tavlan och meddelade att han var vår klassföreståndare. Vi var hans första klass.

Ragnar var son till en, för tidigt, bortgången skollärare i Skogaby. Han hade själv gått i Samrealskolan, tagit studenten som privatist i Lund och utbildat sig till lärare i svenska och engelska. Under sin utbildning hade han på somrarna varit lärare på Samrealskolan för dem, som behövde ”läsa upp” sina betyg. Rektor Harald Waldert hade noterat att den unge lärarstudenten lyckades väl med sin sommarundervisning, när Ragnar var färdig med sin utbildning i Lund erbjöds han tjänst på Samrealskolan och förtroendet att bli klassföreståndare för vår klass. Han och vi var alltså från var sitt håll nybörjare i våra roller, han som klassföreståndare och vi som hans elever.

ANNONS

Att vara lärare i en Samrealskola var på femtiotalet en statlig tjänst med en befordringsgång som slutade med adjunktstjänst i 26 lönegraden. Det krävdes att man hade formell utbildning, framgång i sitt yrke och att man var medlem i Svenska Kyrkan.

Ragnar blev lärare i en brytningstid för Samrealskolan. Något år innan vi började var skolan enbart till för en liten kunskapselit, blivande elev måste pröva in och föräldrarna betala terminsavgift

Allt detta ändrades det år vi började, intagningen ökades kraftigt från två till fyra parallellklasser. Elevernas intagning baserades på tidigare skolresultat inte skriftliga antagningsprov.

Ragnar, den yngste och senast utbildade läraren, kom med ny pedagogisk kunskap. Han representerade förändringens vind hos ett delvis konservativt och gammeldags kollegium, ytterst övervakat av statens inspektor, borgmästare Axel Malmqvist

Att etablera sig som lärare vid denna institution måste ha krävt social kompetens och det som Ragnar hade i överflöd, kunskaper i sina huvudämnen.

För vår klass begränsades Ragnars lärargärning inte till att vi hjälpligt kunde läsa och skriva de svenska och engelska språken, när vi lämnade skolan. Ragnars djupa kunskap i sina ämnen och hans humanistiska människosyn, kom att prägla oss för resten av livet.

Sista gången tolv av oss från 1955 hade ”reunion” med sin klassföreståndare konstaterade Ragnar från bordets ena ända att han samlat sina tolv apostlar, varefter vi i flera timmar fick njuta av en lektion om moderna danska författare. Han ville på detta sätt, dock något sent, gottgöra det han möjligen hade missat i sin lärargärning under fyra år på femtiotalet.

ANNONS

Med sådan skola och en sådan lärare byggdes det goda samhället.

Lena Göransson och Ingvar Pettersson, två av de trettio från augusti 1955

ANNONS