Båda blev politiker i unga år. Ullsten kom in i riksdagen efter en uppmärksammad ”rösta ungt”-kampanj 1964, Ahlmark några år därefter.
Ahlmark blev partiledare 1975 vid 36 års ålder. När den första borgerliga regeringen på 40 år bildades 1976 blev Ahlmark arbetsmarknadsminister och vice statsminister och Ullsten biståndsminister. Två år senare avgick Ahlmark som partiledare och efterträddes av Ullsten. Ola Ullsten kunde sedan kröna sin politikerbana som statsminister 1978-79 och utrikesminister 1979-1982.
Detta var en tid av utvecklingsoptimism och de båda unga liberalerna kunde knyta an till tidens strömningar. När den andra oljekrisen drabbade svensk industri med försämrad konkurrenskraft för industrin, var optimismen som bortblåst och den ungliberala storhetstiden över. Ullstens sista val 1982 blev ett nederlag.
Båda har publicerat sina memoarer, Ahlmark 2011 och Ullsten 2013.
Jag minns Per och Ola som politiska inspiratörer och spännande samtalspartners, Ahlmark som ideolog och Ullsten som resultatpolitiker.
Björn Molin, riksdagsledamot 1971–-86, handelsminister 1981–82