Konduktören tilltalade mig med en replik som bara situationen kunde förklara:
– Vi är i Sundsvall. Klockan är tjugo över ett och tåget går inte härifrån förrän 1.42. Så du har tid på dig om han vill lätta på blåsan.
Konduktören var av den fryntliga sorten. Det var mitt i natten och jag hade halvslumrat när han kom med sin muntra replik som kunde verka förbryllande. Men bredvid mig låg min dotters hund som jag skulle ta med mig från hennes hemort i Norrland till en tillfällig vistelse hos oss i Falkenberg.
Det var i omtanke om hunden som jag blev tilltalad av konduktören; det fanns tid för hunden att skvätta ner perrongen i Sundsvall, ett tillfälle som han utnyttjade.
Den som åkt nattåg från Norrland till södra Sverige med ett husdjur vet vad som gäller. Man får söka sig en sittplats i en avdelning där djur är tillåtna. Jag brukar hävda att dessa avdelningar på tågen har de intressantaste och originellaste resenärerna.
Denna gång var det två kvinnor, som satt alldeles bakom mig och kom från en nyligen avslutad kattutställning där deras små skyddslingar erövrat något pris.
– Så det får vi skåla för, sa en av de två och korkade upp en anspråkslös halvflaska vittvin som de delade på.
Lugnt och städat. Dock pratade de ibland med sina katter på något tillgjort barnspråk, som gjorde att jag för ett ögonblick tänkte släppa lös hunden. (Han är en bekväm och avslappnad tax, så det skulle ändå bara vara ett tomt hot.)
Sedan började damerna tala om chokladorientaler, vilket uppenbarligen också syftade på katter, innan de slog fast att de intressantaste katterna numera kommer från Ryssland där avelskonsten tydligen är framstående på något sätt.
Sen somnade de.
Jag satt vaken, men måste ha nickat till strax före Sundsvall där konduktören sedan väckte mig med sin replik.
Ute på perrongen huttrade jag tillsammans med konduktören och en lokförare som skulle gå på sitt skift men ännu inte hade äntrat lokhytten.
– Vad heter taxen? undrade de.
– Per-Albin, sa jag och kände ett behov av att förklara:
– Han är född första maj, så kennelägaren tyckte det var lika bra att ge hela kullen namn efter socialdemokratiska statsministrar.
Jag tänkte att det var en historia som kunde passa i natten. I Sundsvall dessutom.
Klockan 6.39 steg jag av i Stockholm, bytte tåg och fortsatte vidare mot Falkenberg. Lång natts färd mot dag!
