Solen strålade från en klarblå himmel och lilla jag skulle vara ledig fyra dagar i sträck!
Tyvärr hamnade jag på ett arbetsläger. I min egen trädgård. Maken gick nämligen in i ett hyperaktivt tillstånd, där han började ”transplantera” grästuvor från en plats till en annan. Anledningen var att häcken skuggat så mycket att gräset dött på vissa partier (fläckvis ganska omfattande sådana…). Men när vi transplanterat ett antal timmar insåg han att det blev lite ”spretigt” och fick en ny slug idé: ”Vi köper färdiggräs som vi rullar ut i stället!” Jamen, det var ju toppen – speciellt som det redan utförda sisyfosarbetet därmed uppgraderades till Helt Meningslöst Sisyfosarbete.
Parallellt bestämde han att kirskålen som tagit över de gamla pallkragarna skulle bort. Jag höll med om själva principen, men tyckte att vi kunde rensa bort den, som vuxna normala personer gör. Men icke då, ALLT skulle väck: de ruttna träramarna och ALL jord, som alltså skulle ersättas med ny fin köpejord.
Jag försökte protestera – ni fattar ju hur jobbigt det är att gräva upp fyra pallkragar och forsla den gamla jorden till tippen – men då tittade han på mig med den där ”men det här förstår inte du”-blicken som får mig att vilja sticka en grep genom foten på honom (i alla fall i marken strax intill).
Betänk att detta var en helg då solen strålade ner över världen och underförstått uppmanade de små människorna att unna sig en stunds vila. I ren desperation övervägde jag att konsultera någon lokal trädgårdsexpert som jag sedan kunde använda i min argumentation mot Maken, men insåg snabbt att det hade varit fatalt: om det är något den sortens folk prisar, så är det BRA JORD. Så när söndagen kom, och jag hade befunnit mig på arbetslägret i fyra hela dagar, kändes det som en ren lättnad att få gå till jobbet.
Men i veckan som följde fortsatte han att laga gräsmattan på kvällstid. Och när vi äntligen fått ner den sista rullen färdiggräs, åkte han iväg och köpte sex nya, som han fick yngste sonen och hans kompisar att bära in från bilen. (Själv hade han fått lite ont i ryggen, men av mig fick han inget medlidande. Som man bäddar får man ligga, eller hur?).
Givetvis försökte jag prata mig ur de där eländiga kvällspassen och sa att ”men kan vi inte göra det en annan dag…”. Ooo nej – ty i den gräsliga trädgårdsbutiken säger de att gräset torkar om man inte gräver ner det direkt. (Skulle kunna vara en ren lögn, Maken tar till vilka knep som helst när han är i det där maniska tillståndet).
Upptill detta har han grävt ur och planterat kryddor och blommor i odlingsbäddarna i växthuset, samt lagt en grässträng längs med de nya pallkragarna. Det behövdes eftersom robotklipparen fastnade på en stenkant på plattorna framför och fick panik – varpå yngste sonen ringde och skrek att ”den tjuter över hela kvarteret och försöker köra ut på vägen”.
Denna vecka ska Maken åka iväg på en segeltävling, men jag ska vara hemma och sköta gräsmattan. Kanske måste jag transplantera lite också – torkan har gjort att det nya gräset håller på att dö.
Jag repeterar: H-e-l-t M-e-n-i-n-g-s-l-ö-s-t S-i-s-y-f-o-s-a-r-b-e-t-e.
