Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

KRÖNIKA: Jag får hoppas att Charles de Gaulle sköter sig

Jag läser i bladet att den nye franske presidenten Emmanuel Macron följer en hjärtlighetsdoktrin, att han dunkar sina prominenta gäster från andra europeiska länder i ryggen och kallar dem vid förnamn.

Därmed avviker Macron från tidigare franska presidenters attityd att verka mer respektingivande, distanserade.

Fast det är klart, det är kanske omöjligt att upprätthålla värsta värdigheten sedan förre presidenten Francois Hollande avslöjades med att smita ut ur presidentpalatset nattetid för att bakpå en vespa, en polis körde, ta sig till till sin älskarinna. 

Själv har jag inga andra krav på Frankrike än att Charles de Gaulle ska behandla min nya kostym väl. Inte presidenten, han är ju död sedan närmare 47 år. Men flygplatsen, alltså flygplatsen Charles de Gaulle i Paris.

Jag ska alldeles strax åka till min systerdotters bröllop i trakten av Bordeaux och därför byta plan på Charles de Gaulle. Häromdagen fick jag ett mejl från min syster i Frankrike: "Jag hoppas att ni inte åker Air France, de hotar som vanligt med strejk." 

Jag tittade på våra biljetter. Naturligtvis Air France. Nu visar det sig att strejken är begränsad till en del markpersonal och att flygplatsmyndigheten säger att den förmodligen inte ska påverka resenärerna. Men jag ser ändå framför mig hur min resväska med min nedpackade nya kostym kommer att skyfflas undan av en strejkvakt och hamna på fel bagageband och därför ta en egen utflykt till franska Antillerna.

Det var för övrigt en utmaning att köpa en ny kostym. Efter att ha gått till närmaste konfektionsaffär kom jag hem tomhänt och beklagade mig:

– De har bara barnstorlekar.

Efter att handlaren, vänligt  i och för sig, hade föreslagit mig olika glädjekalkyler i mått och storlek så hade han snart nått den övre gränsen i sortimentet.

Min ljusa kostym, som nu skulle ersättas, sprack nyligen i sömmarna. Jag mindes att den var införskaffad för sju år sedan i en klädbutik i Stockholm som heter Grosshandlarn, vilket kändes som en antydan om min egen kroppskonstitution.

Hursomhelst, jag utökade sökradien och hittade mig i måndags en ny kostym, efter att först ha dragit några nitlotter och fått veta att sommaren strax är slut så jag kunde inte förvänta mig något större utbud av ljusa färger. Höstens mörker lägger sig redan.

Nu gäller det bara att Charles de Gaulle sköter sig, så ska jag vara en någorlunda välklädd gäst på franskt bröllop.

MEST LÄST