I våras fick jag hem min nya roman (som snart inte känns så ny längre eftersom den kom ut i mars) i ett antal papplådor, och när jag tömt några av dem blev en av lådorna stående tom i glasverandan.
Det tog inte lång stund förrän Cayenne krånglat sig in i den och lagt sig till ro. Han gör så med alla lådor som av en eller annan anledning hamnar på golvet. Ibland är lådorna stora, ibland är de så små att han bara får plats med huvudet. Han måste i alla fall pröva.
När han gjort det går han därifrån och återvänder aldrig, varvid jag kan kasta lådan.
Icke så med lådan i verandan. Där blev han liggande. Och till den återvände han dag efter dag. Jag väntar på att han ska tröttna och hitta andra ställen, men lådan är tydligen oslagbar.
Den ligger på sidan så öppningen är framåt och han har tak över huvudet. Eftersom han inte är någon liten katt får han inte riktigt plats i lådan, så tassarna får stanna utanför. Varje eftermiddag går han och lägger sig i sin låda och kommer inte fram förrän det blir kväll och han vill ha mat. Jag har inte hjärta att ta den ifrån honom, även om jag tror att han skulle komma över det. Katter är bra på att hitta fina ställen att sova på. Han har testat vedkorgen, som var bra i en eftermiddag, en stor låg låda som innehållit en så kallad roller mouse (alltså ett tillbehör till datorn), garderoben, förvaringskorgar som tillfälligt varit tomma. Och så vidare.
Samtliga har han övergivit efter en stund.
Men jag misstänker att jag tvingas ha lådan stående i verandan ett bra tag till. Senaste tiden har han dock oftare tagit sin tillflykt till åskgömman eftersom det mullrat mer än lovligt mycket. Åska och fyrverkerier är farliga ting för en feg katt. Så fort det dundrar lite åker svansen ner och sitter som klistrad längs bakbenen. Samtliga ben blir dessutom lite kortare så att han nästan släpar magen i golvet när han smyger längs väggen och smiter in i sovrummet.
Under sängen har han funnit sin trygghet. Dit når inte åskmuller eller fyrverkeritjut. Men under sängen är också ett bra ställe att förvara saker.
Min säng har så låga ben att det inte får plats saker som är högre än tio centimeter. Trots detta är hela bädden så hög att jag nästan måste ha stege för att komma upp i den. Cayenne har alltså tvingats åla in, men den låga takhöjden har säkert gjort att han känt sig ännu tryggare.
Dessvärre är hela utrymmet nu ockuperat av en ratad madrass, som jag delat i två och gjort om till prima gästmadrasser. Vilket öde för en katt att upptäcka att hans åskgömma är upptagen.
Det finns en soffa i vardagsrummet, som skulle kunna fungera som gömställe. Även dit tvingas han åla. Men detta utrymme fungerar endast när han vill smyga på matte och slänga ut en tass här och där om hon går förbi.
När jag hade lägenhet i stan och åkte mellan den och huset, transporterades Cayenne i en fin rottingkorg. Han avskydde denna korg. När jag plockade fram den insåg han att han snart skulle tvingas åka bil. Och roligare kan man ha.
Trots aversionen mot korgen har jag behållit den, även om den inte används mer. Och lagom till nyår bar jag in korgen, drog bort den lilla luckan och ställde korgen bredvid sängen. När fyrverierna började tjuta kom Cayenne smygande och gick frivilligt in i korgen. Där blev han liggande tills det blev tyst och lugnt igen.
Sedan dess har han inte tittat åt korgen. Inte förrän nu, när åskvädret har parkerat över vår del av landet. Då känns en avskydd transportkorg som den tryggaste platsen i världen.
All övrig tid föredrar han en brun papplåda.
