Jag märkte det framför allt när jag upptäckte att saker som alltid har varit viktiga inte längre spelade någon roll.Vädret till exempel. Låt det regna. Låt det blåsa. Iskall vår med nattfrost i mitten av maj? So what? Det blir väl varmare i juni?
Problem med korsordet i morgontidningen. Kommer inte på vad ”Idoga” ska bli. Sex bokstäver. Ska börja med ”E”. Kommer inte på vad ”Äldre skola” kan vara. Bara tre bokstäver, det borde man väl klara? Men nä, det får vara. Det kommer ju fler korsord.
Får för få vokaler när jag spelar Wordfeud med frun. Kan inte spela till mig några högre poäng. So what? Nästa gång vinner jag. Eller? So what.
Det kommer en ny cd med Willie Nelson. Äh, det kvittar. Jag hinner ju aldrig spela de andra 46 med Willie som jag redan har. Och så har jag ju en hög vinylalbum också.
Ser alla inlägg på Facebook men har slutat kommentera och att lägga in egna synpunkter på allt som är på tapeten. Det orkade jag förr. Men inte nu. Nu gitter jag inte ens tänka ut vilken ståndpunkt jag anser är den riktiga i varje enskilt ämne.
Är lakrits farligt? Några Facebook-användare påstår detta, får mothugg från andra. Är detta något att ägna tid åt? Är äldreboendet förkastligt? Jag har inte en aning och har inget att bidra med, fast å andra sidan förväntar sig heller ingen att en gubbe som jag ska dyka upp med inlägg om just lakrits, äldreboende eller något annat.
Tidningen Metros framtid, president Trumps klavertramp eller vilken stad som är
Sveriges bästa golfstad är intressanta ämnen som får mig att snabbkolla debatterna som ju pågår dygnet runt. Men jag deltar inte som jag gjorde innan jag blev gubbe. Jag har inte lust att lägga krut på sådant som andra tycker måste debatteras för att det är viktigt.
Jo, det finns ett ämne som jag verkligen tycker borde debatteras: HBK. Jag kan sitta uppe halva nätterna och försöka komma fram till varför det har sett så dystert ut hela den pågående säsongen.
Innan jag blev gubbe tog jag bilen och körde upp från Malmö till Halmstad vid varje hemmamatch. I år har jag inte varit på Örjans vall en enda gång. Jag har bara sett matcherna på tv eller hört inslag på radion. Och jag har läst alla referat i HP och andra seriösa tidningar.
Men svaren på frågan ”Vad är det för fel på årets HBK?” hänger i luften och ingen har sagt något vettigt. Kanhända är jag inne på ett känsligt ämne. Kanhända är svaret att spelarna är unga och oerfarna och att de behöver mer rutin och erfarenhet av hur man spelar fotboll i Allsvenskan. Och att tränarna och klubbledningen saknar förmågan att begripligt förklara sina spelidéer, de idéer som de tror ska ge resultat.
Ja, jag vet ju inte. Jag är ju bara en gubbe som minns Sylve Bengtsson, Östen Ståhl, Åke Hallström, Ludde i målet och de andra. Det var tider det.
