KÅSERI: Om datorkrångel och brevet till Afrika (eller var det Arvika?)

Plötsligt en dag händer det ingenting i datorn när jag klickar igång den.

ANNONS
|

Först trodde jag att jag hade missat något eller yrvaket tryckt på fel tangenter. Men vaddå? Jag gör väl aldrig fel! Nåja, det var bara till att klicka in startkoden en gång till, så skulle väl datorn svara lika artigt som vanligt.

Det gjorde den inte. Jag blev aningen konfys, ropade på frun och frågade henne om hon hade märkt något konstigt. Det hade hon inte. Senast hon behövde den fanns det inget att klaga på. Så vad gör vi nu?

Vi gick raskt över till att kolla alla sladdar och kontakter och gjorde omstart flera gånger. Ingenting hjälpte. Hela nätet var borta. Vi kunde inte ens betala räkningar. Nu var det dags att kontakta någon som känner sig hemma i den digitala världen.

ANNONS

Förr i tiden kunde man alltid ringa någon servicemänniska när något krånglade. När vi bodde i villa hade vi en fullklottrad anteckningsbok med telefonnummer till snickare, elektriker, rörmokare, trädgårdsmästare, murare och alla andra som kunde behövas. Sen slog man deras nummer och fick för det mesta också prata med rätt person. Numera kan man på sin höjd knappa in ett nummer som leder till att man lotsas av en inspelad datorröst som ger alternativ. ”Vill du tala med vår försäljningsavdelning, tryck 1. Vill du tala med vår serviceavdelning, tryck 2”. Därefter får man veta att det är många som ringer just nu och det går bra att ringa vid ett annat tillfälle. Senare, alltså.

Så där satt vi och undrade om det var något fel i vår dator eller om riket var utsatt för sabotage av den högre skolan.

Vad gör man, när man inte har någon annan telefonkatalog än den som finns i datorn? Man tar en promenad och intalar sig att det är fixat och lagat när man kommer hem. Då råkar man träffa en granne som bor i våningen under och han vet att felet beror på att grannhuset håller på att installera grundvattenvärme och att en grävskopa av modell mindre av misstag hade kapat en fiberledning som ger uppkoppling för Wi-Fi i några av husen i vårt område. Jag begrep inte mycket av detta, men lugnades av att grannen verkade säker på att det snart skulle gå att betala räkningar igen via vår digitala bankförbindelse.

ANNONS

Det var bättre förr, när det inte fanns internet. Var det något krångel med brev som kom bort, gick man till Halmstad 3 vid Fridhem på Brogatan och klagade. Det enda som kunde ställa till det en aning var om kölappens nummer ledde till att man hamnade i den lucka som sköttes av en storvuxen medelålders brysk dam som i alla lägen menade att felet minsann inte kunde bero på Posten.

Hon lär ha undrat om ett brev verkligen skulle skickas till Afrika. ”Arvika ska det väl vara?”, frågade hon kunden.

Förresten. Skicka gärna en rad till mig på adressen: mail@lundgrenstexter.se så vi får se om det fungerar!

ANNONS