Aprilvädret hotar den trovärdiga journalistiken

ANNONS
|

Det finns en sorts nyheter som kan få mig att kallsvettas när det är trettio grader varmt ute: vädret.

En klok och garvad nattchef på HP kan dela med sig av det fina beröm han får, men också de mest hårresande historier om hur mycket skäll han har fått – bara på grund av tre välfunna meningar väder som varje morgon möter Hallandspostens läsare i högra hörnet av tidningens förstasida.

När samma nattchef sa till mig att han sällan klarar av att titta på väderrapporten efter avslutad arbetsdag så trodde jag honom inte. Tills jag själv fick börja göra nyheter av väder och nervöst kastade mig efter fjärrkontrollen för att mota bort alla tecken på moln i rutan.

ANNONS

Det är ju precis som annan rapportering. Man ringer till någon som kan det här, som har pluggat länge, jobbar med det varje dag och frågar – ”hur blir vädret framöver?”

Den universitetsutbildade meteorologen tittar på sin dataskärm och ger detaljerade svar på hur vädret kommer att bli, utefter rådande prognoser. Det finns vindstyrkor och temperaturer, lågtryck och högtryck som trycker på eller trycker undan varandra. Trovärdigheten är total – så långt allt väl.

Sen lägger vi på luren. Jag gör mitt jobb, skriver min text. Ni läser den förhoppningsvis, tror på den förhoppningsvis, kanske till och med planerar er helg efter den. Och sen gör vädret precis som det vill, och inte sällan tvärtemot vad det har låtit påskina tidigare.

Varje dag förra veckan vaknade familjen upp med leenden på läpparna. Solen flödade in genom gardinerna och ettåringen stod upp i sängen och sjöng in den nya dagen långt innan väckarklockan ringde.

Kvar i sängen låg jag med täcket över huvudet och en klump i magen. Jag svor åt alla som närmade sig den förhatliga rullgardinen för att släppa in solen som strålade utanför.

På onsdagen hade jag, med vissa garderingar, utropat rusk och hot om regn hela veckan. När helgen led mot sitt slut skulle det snöa! Varje dag därefter strålade solen in genom gardinerna. Molnen på eftermiddagen, den udda regnskuren kunde lindra, men inte lätta mitt sinne.

ANNONS

På lördagen började det plötsligt snöa. Det var som en sten föll från mitt bröst. Tio minuter senare sken solen som om ingenting hade hänt. Jag undrade för en sekund om jag hade inbillat mig alltihop.

Sen kom söndagen. Den stora lågtrycksdagen, enligt veckans prognos. Solen strålade som vanligt från en klarblå himmel. Men sen kom snön!

Jag hade gått från skandaljournalist till väderorakel på tio minuter innan solen började med sitt eviga skinande igen.

Till sist accepterade jag mitt öde och kröp tillbaka in i ett solbadande kontor.

Jag har den djupaste respekt för alla som försöker förstå sig på vädrets makter och jag gör en ödmjuk pudel inför detta förvirrande aprilväder.

ANNONS