Tycker om blommor. Curt Andersson i Asige blev aldrig någon trädgårdsmästare men intresset för blommor av alla slag har följt honom genom livet. I morgon fyller han 80 år.
Tycker om blommor. Curt Andersson i Asige blev aldrig någon trädgårdsmästare men intresset för blommor av alla slag har följt honom genom livet. I morgon fyller han 80 år.

Curt återvände till Asige

Egentligen hade Curt Andersson i Asige tänkt bli trädgårdsmästare. I stället blev han restaurangman och har arbetat på bland annat Svenska ambassaden i Rio de Janeiro och i Haag.

ANNONS
|

HP GRATTAR Curt Andersson, pensionerad hovmästare, som fyller 80 år den 28 september.

– Jag har träffat många människor ­genom åren men min stora förebild har alltid varit min mormor, ­säger dagens 80-åring.

Curt Anderssons mormor hette Betty Andersson och hade ett litet lantbruk i Asige. Bara 47 år gammal blev hon änka men trots att hon hade stor familj blev hon kvar på gården sedan maken gått bort.

– Hon hade åtta barn plus mig och slet från morgon till kväll för att vi skulle klara uppehället. Tyvärr dog hon när hon var 66 år, berättar Curt.

ANNONS

När Curt hade gått ut folkskolan och blivit konfirmerad var han redo för arbetslivet.

Hans stora intresse för blommor fick honom att drömma om trädgårdsmästaryrket och 15 år gammal fick han anställning på Fammarps Trädgård.

– Men sedan Fammarps gått över till champinjonodling ville jag inte vara kvar där längre. I två år packade jag champinjoner och det var absolut inte vad jag tänkt mig att arbeta med. Sedan jag slutat dröjde det 30 år innan jag kunde äta champinjoner igen.

När Curt såg en annons i  Hallandsposten om att Hotell Mårtenson i Halmstad sökte en smörgåsnisse så slog han till och sökte jobbet. Han fick det och därmed hade han också hamnat i  den bransch som han kom att ägna hela sitt yrkesliv åt.

– Jag fick 68:50 i månaden samt kost och logi på hotellet. Det var var 1950 och det var inga stora pengar som gällde på den tiden men jag klarade mig hyggligt ändå, minns han.

1953 flyttade Curt till Stockholm sedan han gjort värnplikten som flottist i Karlskrona. Ett jobb som servitör på Strand Hotell väntade och under åren där hann han även med två turer till Sydamerika med Johnson-linjen. Med tiden avancerade han till hovmästare på Strand Hotell innan han 1960 tog steget över till anrika Djurgårdsbrunns Värdshus som erbjöd en motsvarande befattning.

ANNONS

– En dag kom köksmästaren och sade ”jag tror jag har ett jobb till dig, du skulle kunna bli butler på Svenska ambassaden i Rio de Janeiro”.

Köksmästarens ord var inte bara ett löst hugskott så 1961 packade Curt resväskan och flyttade till Brasilien. Arbetet på ambassaden bestod i att basa över bland annat servitörer och kokerskor samt ansvara för bokningar av olika slag.

– Jag lagade inte mat så ofta på ambassaden men såg till att det allt som oftast var svensk mat som serverades gästerna.

När ambassadören Jens Malling drygt fyra år senare blev förflyttad till ambassaden i Haag undrade han om Curt ville följa med dit. Han tackade ja utan någon betänketid och fick i stort sett samma arbetsuppgifter där som han haft i Rio de Janeiro.

– 1969 avled tråkigt nog Jens Malling hastigt och därmed upphörde också min anställning. Jag flyttade tillbaka till Sverige och tog hand om ambassadörens gamla mamma i Lund.

Som gammal hovmästare kände Curt att han ville återvända till restaurangbranschen. Han tog över Backholms Hotell och restaurang i Lund och drev det i tre år innan han i mitten av 70-talet köpte Dalby Gästgivaregård som ligger en mil öster om lärdomsstaden. Där kom han att bli kvar i 22 år innan han 1998 lät pensionera sig.

ANNONS

Genom alla år har Curt haft sin mormor som förebild. Därför föll det sig naturligt att han redan i mitten på 1960-talet köpte hennes lilla ställe i Asige för att kunna tillbringa semestrar och annan ledig tid där. Efter pensioneringen slöt han cirkeln genom att bosätta sig för gott i sitt gamla barndomshem.

– Jag har fått bygga till och ändra om lite men känner ändå att jag återvänt till ursprunget. Här trivs jag alldeles utmärkt och här vill jag bli kvar. Jag är glad att jag är frisk och kry men att jag ­redan är framme vid 80 års ålder har jag inte riktigt kunnat förstå.

ANNONS