Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Ett fall för justitiekanslern

"Fallet Thomas Quick - att skapa en seriemördare" är titeln på Hannes Råstams bok som utkommer i veckan. Postumt utgiven genom redaktören och kollegan Mattias Göranssons försorg.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

Sture Bergwall hade rånat, knivhuggit och begått sexuella övergrepp mot barn innan han hamnade på Säter. Någon seriemördare tycks han dock inte vara. Rättsväsendets, för att inte tala om Bergwalls egen advokats, agerande i fallet är anmärkningsvärt.

Under 1990-talet erkände Sture Bergwall, då känd som Thomas Quick, ett stort antal mord, först för personalen på Säter, därefter för polisen. Han dömdes för åtta mord. Någon teknisk bevisning fanns inte. De senaste åren har han begärt resning och friats i fall efter fall.

2008 erkände Bergwall för journalisten Hannes Råstam att han var oskyldig till de tidigare erkända morden. Han ska ha inspirerats av Hannibal Lecter i storfilmen ”När lammen tystnar”, och av Patrick Bateman i Bret Easton Ellis yuppieroman "American psycho".

Om det verkligen var så kan vi inte veta. Bergwall har ljugit förr. Men det är uppenbart att han inte kan ha begått alla de mord han erkänt. Exempelvis finns ett stort antal vittnen som intygar att han var närvarande på sin egen konfirmation den dag han påstått sig ha mördat Thomas Blomgren i Växjö 1964. De två afrikanska flyktingpojkar han påstått sig ha mördat i Norge var i själva verket fortfarande vid liv.

För Birgitta Ståhle, psykolog på Säter, berättade Bergwall hur hans föräldrar mördat hans lillebror – och tvingat honom att äta upp honom. Inspiration från kannibalisminslagen i American Psycho? Det finns inga belägg för påståendet att Bergwalls mor ska ha fått ett barn vid den tiden, eller att föräldrarna ska ha varit elaka eller galna.

Bortom berättelserna finns fakta. Hannes Råstams granskning av videomaterialet från en vallning av Bergwall i skogen i Norge visar en starkt drogad man, som hela tiden ändrar sin historia. Han ska ha grävt ner ett offer i ett grustag, men när något sådant inte återfinns blir det istället en tjärn. Något lik hittas aldrig. Med på vallningen är bland annat åklagaren Krister van der Kwast, senare överåklagare – som fick sitt nationella genombrott med fallet, och Bergwalls advokat Claes Borgström, senare jämställdhetsombudsman och Socialdemokraternas talesman i jämställdhetsfrågor.

I dagarna publiceras Hannes Råstams bok om fallet Thomas Quick. Den ger förnyad aktualitet till de obesvarade frågorna. Hur kunde personalen på Säter köpa Bergwalls lögner? Varför stannade Krister van der Kwast inte upp, istället för att driva på trots alla motstridiga uppgifter? Och hur kan det komma sig att stjärnadvokaten Claes Borgström inte gjorde mer för att få sin klient frikänd?

I maj öppnade justitiekansler Anna Skarhed, som tidigare sagt nej, för att det kan bli läge att granska fallet på nytt. Ett sådant beslut vore välkommet.

MEST LÄST