Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

image - 1
Läxa. Många inom den svenska vänstern bör tänka över det gångna året.

Ett år av svek med vänstern

2015 går mot sitt slut. Och vid en närmare eftertanke inser man att vänstern inte haft ett värdigt år. De progressiva ideal som man säger sig stå för, feminism, frihet och solidaritet, har visat sig vara lika slängbart som skräp.

Sommarens stora debatt handlade om förtryck i svenska förorter. Feministen Zeliha Dagli skrev ett uppmärksammat inlägg om en växande förortsfundamentalism på Aftonbladet Debatt (29/5). Reaktionerna blev starka, varav många solidariskt ställde sig på Daglis sida. Flera debattörer vittnade om män som tvingade kvinnor att bära slöja, om trakasserier mot homosexuella och hur ”moralpoliser” avfärdade svensk kultur som något orent och därmed förbjudet.

”I förorten växer männens diktatur” skrev bland annat vänsterpartisten Amineh Kakabaveh i Expressen (22/6).

Men Kakabaveh fick inte stöd från sin partiledning. Höga partiföreträdare, däribland partiets feministiska talesperson Rossana Dinamarca, menade att förortskvinnornas vittnesmål var ”ryktesspridningar” (Aftonbladet, 6/7). Ett parti som profilerat sig som ett feministiskt alternativ valde alltså att aktivt relativisera förtrycket i svenska förorter.

Manijeh Mehdiyar, aktiv i Miljöpartiet och Maimuna Abdullahi, ledamot i Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén, anklagade de modiga kvinnorna som vittnade om hedersförtrycket för att ha organiserat en rasistisk hatkampanj mot förorterna (Expressen, 25/6).

Dessa ”kritiska” röster mot Zeliha Dagli och Amineh Kakabaveh är tydliga tecken på en vänster som svikit kvinnorna i förorten och därmed också den feministiska kampen för jämställdhet.

I debatten om terrordåd i väst trädde även terrorns apologeter fram. Medan fransmännen ännu försökte ta in vad som skett efter massakern i Paris i november tog flera vänsterpersoner tillfället i akt att skylla på västvärlden. Den tidigare socialdemokratiske ministern Pierre Schori menade att orsakerna bakom jihadisternas bestialiska våldsdåd låg i korstågen (Sveriges radio, 14/11). Och Åsa Linderborg på Aftonbladet Kultur (14/11) lyfte fram Irakkriget som en starkt bidragande orsak till Parismassakern (trots att fransmännen aldrig deltog i kriget). Vänstern ville hellre skuldbelägga demokratierna i väst än att diskutera det verkliga problemet: jihadismen som ideologi.

Och även från regeringens sida bjöd man på misstag. Demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) bjöd in organisationerna Sveriges Unga Muslimer och Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén för samtal om islamofobi, trots att det är två organisationer som upprepade gånger haft samröre med hatpredikanter och islamistiska föreläsare. För en regering som vill motverka extremism är det av yttersta vikt att man håller rent mot organisationer som ger utrymme åt hatpredikanter. Demokratiministerns möte med dessa organisationer var inget annat än ett svek mot de människor som dagligen lever under islamismens religiösa förtryck.

När ett nytt år nu nalkas kanske den svenska vänstern kan lära sig något av det gångna året. Stå upp för progressiva värden i förorten, och sluta med förlåtande analyser om terrorism.

Signerat

Bawar Ismail

tf politisk redaktör

MEST LÄST