Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Eriks framfart fortsätter i Ostrava

Hittills i år har han farit fram som ett jehu på löparbanorna. För Erik Johansson väntar nu JEM i tjeckiska Ostrava där han på lördag springer final på 5 000 meter.

– Jag har svårt att tro att jag går och vinner men ska jag vara ärlig har jag ingen riktig koll på motståndet.

Erik Johansson, 22, som bor på Frennarp är något så ovanligt som landslagsman i två idrotter – friidrott och orientering. För en knapp månad sedan gjorde han debut i friidrottslandslaget i samband med lag-EM på Stockholms stadion och samtidigt är han med i orienteringslandslagets talanggrupp.

Så frågan är vad han själv ser sig som?

– Just nu ser jag mig som banlöpare. Det var två år sedan jag började träna på riktigt och ett år sedan jag satsade fullt ut på friidrotten. Kroppen har svarat så bra på det så jag vill se hur bra jag kan bli, säger han.

Och resultaten har kommit. På 5 000 meter, JEM-distansen, har han i år sänkt sitt personbästa med nästan 25 sekunder!

På 1 500 meter har det blivit ”pers” med drygt åtta sekunder och det nya rekordet lyder på prydliga 3.43,66. Bara drygt sju sekunder från Johnny Kroons svenska rekord på 3.36,49 (1985) som sattes fyra år innan Erik föddes.

– Det är en bit kvar men det ska nog kunna slås, säger Erik och ler.

Faktum är att när undertecknad informerar honom om det gamla rekordet verkar han inte särskilt intresserad av resultat.

– Jag tänker inte så mycket på rekord och är över huvud taget rätt ointresserad av tider och andra löpares meriter. Jag försöker springa så fort jag kan och slå så många gubbar som möjligt. Det är mest min tränare som bryr sig om tider och sånt. Man springer tills man blir trött. Så enkelt är det, skrattar Erik.

Erik Johansson, med förflutet i IFK Halmstad, tävlar numera för Stockholmsklubben Hässelby men bor i Halmstad trots att tränaren Ulf Friberg, som även tränar Mustafa Mohamed, finns i Göteborg.

Det låter som ett himla flackande men merparten av träningen kör han i Halmstad. – Jag tränar hårt och mycket jämfört med många i Sverige. Jag har fått vara frisk och skadefri i nästan ett helt år och det har gjort att framstegen kommit, säger han.

Och formen är helt klart god. I genrepet som gick i helgen i Världsungdomsspelen på Nya Ullevi i Göteborg laddade han med att springa 1 500 meter. Tiden (3.46,09) var inte i närheten av personrekordet men var ändå ett fint formbesked.

– Jag fick en dålig start och fick ägna första varvet åt att avancera i fältet. Skaffade mig en hyfsad position som fjärde man i fältet och gick upp i täten med 300 meter kvar, säger Erik som fick se slagen i en upploppsstrid av träningskompisen Eric Senorski, Örgryte, med futtiga två hundradelar.

– Trodde segern var säkrad. Men när det var ett fåtal meter kvar kom Senorski med högre fart och jag hann inte svara. Känns ändå bra att få bekräftat att formen är bra trots den höga träningsmängden. Nu ska jag lätta lite på träningen så kan det bli riktigt bra till på lördag.

I går bar det av till Ostrava och på lördag väntar finalen på 5 000 meter. Och får Erik ett lopp i jämn hög fart tror han att det personliga rekordet på 14.08,37 (från Göteborg tidigare i år) kommer flyga all världens väg.

– Det känns som att jag skulle kunna springa en bra bit under 14 minuter men det beror ju mycket på hur loppet artar sig.

Vågar du gissa på en placering?

– Min tränare tror på topp-8, men jag har som sagt ingen vidare koll på startfältet. Fast jag vet att det finns ett par duktiga norrmän som jag gärna vill slå.