Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

1/10
ANNONS ▼

Dubbla EM-medaljer i boule för Sverige i historiskt mästerskap

Hon hade guldvittring inför den historiska första EM-finalen någonsin i boule i singel, Sveriges Jessica Johansson. Men väl där visade spanjorskan Yolanda Matarranz inför välfyllda läktare i Ståhlhallen i Halmstad varför hon är världens bästa på damsidan.

– Jag kom inte alls in i finalmatchen och hade svårt att komma in i fokusbubblan, tunnelseendet, säger den 26-åriga skånskan efter 2–13 i finalen.

Då hade hon i poolspelet varit betydligt närmare, 12–13 och varit riktigt nära att besegra Matarranz.

– Men gruppspel är en sak och final en helt annan. Inte minst mentalt där det också var lite mer nervöst. Sedan var det brist på neregi också – kanske på grund av alla långa matcher tidigare, förklarar Johansson.

Inte blev det lättare av att Matarranz plockade fram sitt vassaste spel när det väl gällde, både vad gäller de precisa läggningarna och de pricksäkra skjutningarna som vid 2–12 när Johansson placerade sitt sista klot bara centimeter från lillen varpå spanjorskan med ett perfekt skott krockade undan henne och avgjorde efter att ha gått obesegrad igenom hela turneringen.

Men även Jessica var totalt sett nöjd efter tre segrar och två förluster en åttondeplats i gruppspelet, en 13–12-seger mot holländskan Sandy Rikkers i poolspelet efter underläge 5–11, nämnda 12–13 mot Matarranz samt 13–4 i kvartsfinalen mot en av favoriterna, Audrey Bandiera, Frankrike och 13–10 i semifinalen mot Belgiens Natascha Kazmierczak.

– Ja, stundtals fick jag till läggningarna och kom in i ett flow som gjorde att jag själv blev imponerad. Och ett EM-silver är ju ett EM-silver, säger Jessica som i det civila arbetar som barnskötare i Malmö.

Så när sambon Joachim Andersson åker till VM i trippel på Madagaskar om fyra veckor väljer hon att stanna hemma.

– Jag tittade på biljettpriserna och insåg att jag får heja hemifrån, ler hon.

Dit åker däremot Richard Nilsson – Sveriges singelrepresentant på herrsidan som även han lämnade Halmstad med en medalj, EM-brons efter att ha förlorat semifinalen mot schweizaren Patrick Emile, 8–13.

– Sverige har två brons på herrsidan på den här nivån och jag har båda. Så det är synd att vara missnöjd, säger Richard.

Men visst hade han helst mätt sina krafter med den åttafaldige världsmästaren Henri Lacroix i en final.

– Ja, men i semifinalen fungerade inte skyttet alls. Det är så små marginaler att hade jag spelat lite bättre skulle jag ha vunnit. Och just i singel går det ju så snabbt, det räcker med en dålig period på fem, tio minuter så är du borta.

4–1 och en tredjeplats efter gruppspelet skulle ge en gynnsammare lottning.

– Men den lade jag bort direkt i poolspelet, säger Nilsson och avser 10–13 mot Tysklands Raphael Gharany.

– Fast det blev faktiskt en bättre väg för mig ändå, fortsätter Richard som i kvartsfinalen besegrade belgaren Jeremy Pardoen med 13–9.

Men sedan var det alltså stopp mot Patrick Emile som i sin kvartsfinal hade krossat den tidigare obesegrade holländaren Kees Koogje i en match som höll på att urarta(!) med öppet bråk spelarna emellan om storleken på nedslagsmärkena som Koogje trampat till.

Fast det brydde sig sedan Henri Lacroix inte om i EM-finalen som blev en uppvisning i boule av världsklass från fransmannens sida fram till 13–4.

– Visst kände jag av favorittrycket, men det är då som jag spelar som bäst. Och förutom att jag ville vinna det första EM-guldet någonsin var det viktigt för mig att kvala in till det franska laget i trippel, säger Lacroix som enbart hade beröm att ge till arrangörerna av mästerskapet med 24 damer och 23 herrar från 25 nationer.

– Mycket välorganiserat. Det enda som fattades var väl mer publik, summerar han – van vid mer folk på boulen hemma i Frankrike.

Pontus Thuresson, ordförande både för Svenska Bouleförbundet och i Halmstad Boulehallsallians, slickade i sig av berömmet.

– Riktigt roligt med tanke på att vi bara hade fyra veckor på oss att få ihop arrangemanget. Och extra roligt med två svenska medaljer. Så det enda man hade kunnat önska var väl i så fall två jämnare finaler.

MEST LÄST