Redan 2010 varnade polischef Carin Götblad för den kommande gängkriminaliteten. Men politiker förstod inte allvaret. Nu har våldet och komplexiteten nått nivåer som känns oöverstigliga, skriver Christer Nylander.
Redan 2010 varnade polischef Carin Götblad för den kommande gängkriminaliteten. Men politiker förstod inte allvaret. Nu har våldet och komplexiteten nått nivåer som känns oöverstigliga, skriver Christer Nylander. Bild: Henrik Montgomery / TT /TT

Gängkriminaliteten kräver radikala reformer

Radikalt nytänkande behövs, och dessa reformer är självfinansierande över tid.

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren.

ANNONS
|

Redan 2010 varnade polischef Carin Götblad för den kommande gängkriminaliteten. Men politiker förstod inte allvaret. Nu har våldet och komplexiteten nått nivåer som känns oöverstigliga.

Som en brandsläckande åtgärd får polisen utökade möjligheter, som må förlåtas i kristider, men gängvåldet kommer ingalunda att markant minska innan radikala reformer införs. Dessa måste vara inriktade på att lösa de problem som skapade gängkriminaliteten. De berör bland annat utanförskapets bostadsområden, skolor, fritid, arbetsmarknad, säkerhet, missbruk, ekonomi, och fysisk och mental ohälsa. Vad kan göras? Det står säkert klart för de flesta att sedvanliga åtgärder inte är tillräckliga, vilket betyder att kreativitet, mod och nytänkande är ett måste.

ANNONS

Vi vet att skolan har gigantiska utmaningar, så varför inte experimentera med nya skolmodeller i utanförskapsområden som bättre passar ungdomars behov? Varför inte investera i nedgångna bostadsområden och involvera hyresgästerna i skötseln? Varför inte ge alla ungdomar som saknar godkänd utbildning ett jobb som känns meningsfullt? Varför inte bygga fler fritidsanläggningar i utanförskapsområdena? Varför inte göra en stor och långvarig annonskampanj i hela Sverige för att kraftigt minska partydroger, och utöka substitutionsbehandling och anpassningsprogram för både yngre och tunga missbrukare? Varför inte utbilda personer i utanförskapsområden till dialogvärdar och anordna regelbundna dialoger för att bygga gemenskap, engagemang, ledarskap, mental hälsa och framtidshopp?

Det är nog denna typ av radikalt nytänkande som behövs, och dessa reformer är självfinansierande över tid.

Christer Nylander

ANNONS