Replik. Apropå insändaren ”Hat har aldrig varit ett framgångsrecept”, 6/4.
Nej, hat främjar inte i några konflikter. Den här har rötter i romartiden och eskalerade med den ökade invandringen av judar till Palestina under 18- och 1900-talen. Den europeiska kolonialmakten signaturen DC hänvisar till gav i uppdrag till FN att försöka lösa konflikten. FN föreslog att dela Palestina i en judisk del, 55 procent och en arabisk 44 procent. Det accepterades av judarna, men inte av araberna. Strider utkämpades och bland annat så mördade judiska terrorister Folke Bernadotte som var medlare i Jerusalem. Israel tog hem segern och hade 1949 intagit 77 procent av landytan. Israel som för övrigt ännu inte har fastslagna och internationellt erkända gränser.
Gaza fick hjälp, med bland annat svenska biståndspengar att bygga en flygplats 1998 för att bryta isoleringen. Den bombades sönder några år senare av Israel. En hamn, som planerades med hjälp av Europa hindrades också. Gränsövergångarna kontrolleras av Israel respektive Egypten och har under långa tider varit stängda.
Så vems bomber släpps över Gaza? På ett halvår har 30 000 instängda människor dött i Gaza. 220 hjälparbetare har dödats, enligt FN. Dessutom anfaller Israel även Västbanken och Libanon. ”Det är aldrig ens fel när två träter” men att bomba försvarslösa civila utan någon möjlighet att fly är brutalt och inhumant. Har judarna glömt sin egen historia av utsatt orättfärdigt våld?
Anna Johansson
Källor: Utrikespolitiska institutet, uppdaterat 19 feb -24
Britt-Marie Mattssons krönika i HP 6 april -24