Sigge, som han alltid kallades, var en människa som var lätt att tycka om. Han hade alltid tid till en pratstund, trots att han var en mycket dedikerad forskare. Han gav inte upp sitt mål i att förstå kopplingen mellan nitrifikationscykeln och koldioxidförändringar, vilket resulterade i en nyligen oväntad klimatupptäckt. Sigge gjorde mycket av både det praktiska och det teoretiska forskningsarbetet själv, så vi såg honom ofta både i labbet och på kontoret. Utan Sigge hade vi heller inte vetat så mycket om skidåkning, olika viner och vilken mat som ”gifter sig med” vilket vin, tack Sigge! I minnet du lever. Du finns alltid kvar. I minnet vi ser dig precis som du var. Du är vår förebild.
Hälsningar från kollegorna på högskolan i Halmstad, genom Eva Strandell