Travet blev Anders livsstil

I sin bil på väg till Grosbois, några mil sydöst om Paris, kör han snabbt, mjukt och beslutsamt mellan bilarna i den täta Paristrafiken, på samma smidiga sätt som han kör sulkyn på travbanan.

– När man ska köra måste det gå på instinkt, att byta fil måste gå blixtsnabbt! säger Anders.

Travanläggningen Grosbois byggdes på 60-talet kring ett slott från 1600-talet. Där finns enorma grönområden med träningsanläggningar för upp till 1700 travhästar.

Lugnet och tystnaden bryts endast av hästhovsklapper, gnäggningar och ljudet av flyg från närliggande flygplatsen Orly.

Bostäder och hästboxar ligger grupperade i fristående enheter, som små borgar kring innergårdar. I en av dem bor Anders Lindqvist sedan 20 år tillbaka. Numera huserar också dottern Johanna, hennes sambo Nicolas Senet och deras åtta hästar i samma borg.

Anders är född i Norra Nordsjö, en liten by som ligger mellan Örnsköldsvik och Umeå. Föräldrarna var lanthandlare och när Anders var tolv år flyttade familjen till Umeå där pappan öppnade mattaffär. Han ägde travhäst och när Anders var i 15-årsåldern väcktes också hans intresse för trav.

Han jobbade i föräldrarnas affär och fick provision för varje såld äkta matta. 17 år gammal kunde han så köpa sin första häst. Vann 21 lopp och började sedan helhjärtat satsa på trav.

Det gick så bra att Anders på 80-talet ägde anläggningen vid Halmstadtravet och hade 60 hästar i träning där.

Men till följd av börsraset på 90-talet och uteblivna hyresintäkter gick han i konkurs. Började tävla i Frankrike, där en av de främsta inom fransk travsport, Jean-Pierre Dubois, hörde talas om Anders skicklighet som tränare och kusk, och ordnade så att han kunde flytta till Grosbois.

– Det är lite som att jämföra med att spela i IFK och bli erbjuden att spela i Paris Saint-Germain, säger Anders stolt.

Han skaffade familj tidigt och har god kontakt med alla sina sju barn, de flesta hälsar på under sommaren.

För 13 år sedan gifte han om sig med rumänska Ioana men var nära att missa bröllopet på grund av att han samma dag vann ett stort lopp.

– Trav är en livsstil för oss som håller på. Travsporten ger en kick, jag tror det är bra för dem som har bokstavskombinationer. Jag har nog en sådan, för jag har alltid varit en orolig själ och haft svårt att sitta still.

Anders tittar på 30-40 lopp om dagen på tv och internet, han har stenkoll på hästar och lopp men spelar aldrig själv.

Första gången han var tv-kommentator skedde av en slump, när Ina Scott 1995 vann Prix d’Amérique.

– Tv-jobbet är bra för mig, jag får samma adrenalinkick som när jag tävlingskörde.

Varje morgon sätter han sig i en sulky och tränar på någon av banorna i Grosbois, men han har slutat tävlingsköra då han till följd av tidigare cancer fick osteoporos , det vill säga benskörhet. Risken finns att cancern kan triggas igång igen vid ett benbrott eller annan skada.

– Jag försöker förtränga sånt här. Det är elva år sedan. Jag var trött, jobbade kolossalt mycket, var först i stallet och sist därifrån.

Blodprov visade på en allvarlig form av blodcancer. Anders fick kraftiga cellgiftsbehandlingar och är nu friskförklarad.

– Varje dag när jag vaknar är jag glad att jag lever!

Anders åker regelbundet till travbanor i Sverige.

– Jag önskar att fler kunde ta sig ut i verkligheten. Som det är nu så är folk fast framför tv:n istället för att se hästarna live. Det skulle kunna finnas en barnavdelning med ponnyridning och aktiviteter anpassade efter barnens ålder och eventuella handikapp, så att alla kunde vara med och travdagarna blev en familjetillställning.

I dag avgörs Sprintermästaren på travet i Halmstad och på lördag är det V75 på samma bana. Anders Lindqvist är på plats under tävlingarna som sammanfaller med hans födelsedag på lördag. Tre av barnen, boende i Halmstad, är med och firar hans 63-årsdag.

Christine Göhlner-Gunnarsson