Under hösten har vi sett välfärdskrisens konsekvenser runtom i landet. Vi har sett hur personalen inom äldreomsorgen får mindre tid med de gamla när tjänster dras in för att kommuner behöver spara. Hur scheman blir sämre och stressen allt påtagligare.
Vi har sett lärare som tvingas bita ihop för att ensamma hålla allt flytande när elevassistenter dragits in. Vi har hört nödrop från akutmottagningarna runt om i Sverige, där anställda inte hinner ta hand om svårt sjuka.
I Halmstad har bland annat personal inom förskolan protesterat mot nedskärningarna. Den 21 november samlades medlemmar från olika fackförbund tillsammans med andra oroliga Halmstadbor utanför kommunfullmäktige för att manifestera mot besparingarna.
Vi i Vänsterpartiet har agerat mot krisen. Vi pressade fram fem miljarder kronor till välfärden från regeringen och förhandlade sedan fram ytterligare 2,5 miljarder kronor tillsammans med M och KD.
Det räcker för att stoppa många nedskärningar, men det är inte tillräckligt. Vi vet att det behövs mer pengar till vår gemensamma välfärd.
För oss är det en feministisk fråga. Av alla kvinnor som arbetar i Sverige i dag, jobbar 4 av 10 i välfärden. Kanske är du som läser detta en av dem. Kanske är det du som med hälsan som insats springer lite snabbare under arbetspassen, eftersom samma jobb som tidigare ska göras fast med färre kollegor. Kanske är det du som hoppar över rasten för att hinna med. Så kan vi så klart inte ha det.
Vi alla behöver välfärden. Nu behöver välfärden oss.
Om Vänsterpartiet fick bestämma skulle de rika bidra mer till vår gemensamma välfärd. När regeringen tvärtom avskaffar värnskatten så är det något som framför allt rika män tjänar på.
Vi vill höja kapitalskatten och stoppa vinstjakten. Vi vill att skattepengar ska gå till att anställa fler undersköterskor, lärare och kuratorer, inte rinna ner i de privata bolagens kassakistor. Och i stället för att utvidga rut-avdraget, som det står i januariavtalet, vill vi avskaffa det. Att subventionera höginkomsttagares städhjälp och blomvattning är inte feminism, det är dåligt använda skattepengar.
För oss är situationen i kvinnodominerade yrken en central feministisk fråga. Det handlar om att ingen ska bli utbränd för att jobbet är stressigt och det saknas resurser. Det handlar om rätt att jobba heltid, så att lönen går att leva på och pensionen räcker till mer än att överleva. Det handlar om att få bort delade turer, så att den som jobbar inom äldreomsorgen hinner träffa sin familj, i stället för att vara ledig flera timmar mitt på dagen.
För oss handlar feminism om arbetstidsförkortning, så att fler kvinnor inom välfärden orkar jobba heltid. Vi vet hur tufft och tungt det är inom många yrken.
En miljon kvinnor arbetar inom välfärden i Sverige i dag. Vi kommer inte ge oss förrän varenda en av er har ett bra arbetsliv, som inte sliter ut någon i förtid och där jobbet går att kombinera med resten av livet.
Det är feminism – på riktigt.
För Vänsterpartiet Halmstad
Tania Bengtsson
Maria Johansson
Charlott Zsoldos
Cleo Latifa Khaldi
Angeline Tabe
Jenny Malmberg
Ellen Samuelsson
Ann Olsen
Mona Granquist