Stefan Fölster har länge varit en högprofilerad debattör, inte minst under sina elva år som chefsekonom vid Svenskt Näringsliv. Sedan januari 2013 är han chef för tankesmedjan Reforminstitutet.
Att söka handfasta lösningar på problem är hans drivkraft menar han, och pekar på sin egenhändigt ombyggda trimaran i verkstan hemma.
– Jag är barnsligt förtjust i att testa nya saker och få dem att fungera. Med samhällsfrågor är det likadant. Utsvävande ideologiska resonemang får mig att tröttna. Jag går i gång på problemlösning och vill veta hur idéerna ska kunna omsättas i verkligheten. Därför passar Reforminstitutet mig som hand i handske, säger han.
Sålunda har han in i minsta detalj tänkt ut hur samhället ska kunna organiseras för självstyrande bilar. Teknik, trafikplanering, lagar. Eller vad sägs om att revolutionera sjukvården med datorer som förmår ställa bättre diagnoser än läkare? Stefan Fölster har utarbetat ett handfast förslag.
Gensvaret har inte alltid varit välkomnande. Uppluckring av lagen om anställningsskydd, LAS, eller sänkt studiestöd för utbildningar inom humaniora väckte ramaskri.
Men Stefan Fölster tar kritikerstormarna med ro.
– Jag njuter av dem! Om ingen reagerade på mina förslag skulle det vara mycket jobbigare.
Och mer allvarligt:
– När jag kom till Sverige i slutet av 1980-talet var allting väldigt reglerat – från skola till vård och omsorg. Hela min forskning gick ut på att föreslå ändringar av det. Mina förslag blev först kritiserade, men så småningom verklighet. Därför har jag lärt mig att inte bry mig så mycket om kritiken. Annat är det när min fru, Catharina, kritiserar mig. Henne lyssnar jag på.
Hur skulle hon beskriva dig?
– Hon skulle nog nämna att jag är en äventyrare. Det är jag för att jag annars inte har så lätt att bli upphetsad.
För tre år sedan paddlade de bland vattenfall och grizzlybjörnar i Alaskas gudsförgätna vildmark ett par veckor.
– Det var farligt, myser han. Men inte lika farligt som att cykla mitt i Stockholm, eftersom vi var väl förberedda.
Lika äventyrslysten var han uppenbarligen under uppväxten med två yngre systrar i dåvarande västtyska Göttingen, alldeles intill den östtyska gränsen. Han smög till den taggtrådsförsedda gränsen och plockade ned självskjutande gevär. Utan att varken upptäckas eller skadas.
Pappa var professor i tropiskt skogsbruk och mamma är författare, båda progressiva socialdemokrater, liksom morföräldrarna Gunnar och Alva Myrdal.
– Jag fick kärlek hemma, men hade en del strider också. Jag var inte så lugn, snarare en rebell som käftade emot.
Sedan dess har mycket hänt. 17-årige Stefan Fölster flyttade till USA och studerade nationalekonomi, fortsatte med forskarutbildning vid Oxfords universitet i England, förälskade sig i en svensk tjej, slog sig ned i Sverige och blev mindre trotsig (”Catharinas förtjänst”). Äventyr lär det i alla fall bli fler av.
– I framtiden vill jag göra det jag inte fick göra som barn. Som att rida över Colorados klippiga berg.
Fyller: 55 år den 23 juni 2014.
Gör: Chef för Reforminstitutet.
Bor: I Nacka utanför Stockholm.
Familj: Hustrun Catharina och barnen Sofia, 22, och Niclas, 18 år.
Så firar han födelsedagen: Bjuder på fest tillsammans med sonen som fyller nästan samma dag.
Om att fylla 55: "Som tonåring trodde jag att livet var slut när man fyller 20. Jag är förvånad över att livet bara blir bättre och bättre för varje år."