Replik. Apropå insändaren ”Varför förstör man sin kropp med allehanda osunda vanor?", 18/1.
Studerar man problematiken finner man att det är en biokemisk reaktion i tarmen som skickar en signal till hjärnan att jag vill ha mer, jag vill ha mer... och det är det du upplever som att du är hungrig.
Vår kost består av protein, fett och kolhydrater. Det är bara kolhydraterna (läs socker, mjöl och annan stärkelse) som, när de på sin väg från munnen ner till tarmen brutits ner till olika sockerarter, triggar igång signalerna till hjärnan att jag är hungrig och vill ha mer.
De som låter sin mat domineras av fett och protein i stället för kolhydrater slipper signalerna om att jag är hungrig. Av den orsaken äter fett- och proteinätarna mindre mängd mat än vad kolhydratätarna gör. På samma sätt utlöser inte vatten hungerkänslor så som söta drycker gör inklusive alkoholhaltiga sådana.
Att man går upp i vikt kan man väl stå ut med, men om du får klart för dig att den där magen som putar ut alltmer och midjan som försvann är symptom på att du håller på att sakta men säkert äta dig till en kronisk sjukdom, så är det min förhoppning att du drar ner rejält på din konsumtion av sådant som innehåller socker, mjöl och stärkelse – inte för min skull utan för din egen.
Lasse Blomdahl
LÄS MER:Låt maten bli din medicin