Hur är det ens möjligt att flytta ett museum som har fått sitt namn efter den geografiska placeringen mitt i det halländska öppna landskapet mellan Halmstad och Gullbrandstorp? Nära havet men mitt i myllan. Nära stan men ändå landet.
Utan Viveka Bosson, dotter till Erik Olson i Halmstadgruppen, hade Mjellby konstmuseum inte existerat. Hon återvände till sin hemstad efter decennier i de kända franska konstnärskretsarna. Av Mjellby gamla folkskola byggde hon ett konstmuseum av internationellt snitt.
Vi sommarhallänningar i de gamla stugområdena längs kustvägen norrut har tagit Mjellby för givet som vårt kulturella andningshål på vår sida om stan. Inte sällan har vi inspirerats av hyllningsartiklar i storstadspressen om Mjellbys säsongsutställningar. Och vi är inte ensamma. Tiotusentals Halmstadbor och svenska och utländska turister söker sig dit varje år.
Ska Mjellby flyttas in till stan går inte bara det unika läget och kopplingen till födelseplatsen förlorad. Frågan är hur man bevarar museets karaktär som en oas av eftertänksamhet och visuell kraftkälla i en miljö av kommers och centrumstress.
Det är ingen naturlag att konstmuseer ska ligga i centrum. Och det är faktiskt bara 6,4 kilometer från Mjellby till Stora Torg. Vi som bor i Stockholm har 7,6 kilometer mellan Centralstationen och Thielska Galleriet och till Prins Eugens Waldemarsudde är det 5,7 kilometer. Och från konstmuseet Louisiana, med sitt enastående läge, till Köpenhamn är det fyra mil.
Dessa museer är fast förbundna vid sin historia och plats. Det går liksom inte att flytta på dem. Ingen skulle komma på tanken. Och ingen stannar hemma för att det är för långt att åka.
Mjellby är förknippad med en grupp Halmstadskonstnärer som har en viktig plats i den surrealistiska konsthistorien. Halmstad kommuns politiker tycks också ha drabbats av surrealistiska tankar men nu är det dags att komma tillbaka till verkligheten.
Mikael Kindbom
konstintresserad sommarhallänning
LÄS MER:Alliansen vill utreda framtiden för Mjellby konstmuseum