Hemma hos: Linda Dall lever i nuet – bland ting från förr

Linda Dall har alltid varit en samlare, men hon samlar bara på saker som talar till hennes hjärta. Såsom en jukebox från 1956, ett knallblått badkar eller en slottsfåtölj från 1700-talet. ”Jag trivs bland gamla ting, så är det bara”, säger hon.

ANNONS
|

Hon sitter på trappan till sin stora altan och vinkar glatt när vi kör upp framför den gamla gården utanför Kinnared.

– Välkomna! ropar hon och snart har vi fått stifta bekantskap med den armlösa gubben som står posterad i det knallblå nedsänkta badkaret.

– När jag badar på sommaren ställer jag upp honom på bordet intill och då tittar han strängt på mig när jag sippar på mitt vin, säger Linda och skrattar.

Hon är uppvuxen på ett lantbruk på Jylland, men flyttade som gift till ett stort hus utanför Hilleröd några mil från Köpenhamn. I slutet av 1970-talet började hon och hennes dåvarande man att leta efter ett hus på landet i Sverige.

ANNONS

–Den närhet till naturen som du kan få här, den finns inte längre i Danmark, konstaterar Linda och berättar att en mäklare tipsade om gården i Maås, som de köpte på exekutiv auktion för 165 000 kronor.

När hon och maken gått skilda vägar blev det Linda som behöll sommarstället i Sverige, och när hon gick i pension bestämde hon sig för att flytta hit.

–Nu har jag bott här i fem år och jag har inte ångrat mig en sekund. Men huset är inte isolerat så det kan bli ganska kallt. En gång när jag kom hit från Danmark var det 28 minusgrader – inomhus, säger hon och klappar kärleksfullt på den svarta vedspisen som är husets enda värmekälla.

– Det är på den jag lagar all mat, jag har ingen elektrisk spis. Så om jag ska baka en kaka i ugnen får jag hålla koll på när den är klar, vanliga recepttider kan man inte följa.

Men det är inget problem, Linda har i många år jobbat med catering och lagar all typ av mat.

– Parallellt arbetade jag inom vården, så det var fullt upp. Men i dag skulle jag bli crazy om jag hade haft så mycket människor runt mig hela tiden. Jag har blivit beroende av stillheten och tystnaden här.

ANNONS

Därmed inte sagt att Linda är en enstöring, tvärtom. Hon får ofta besök av familj och vänner från Danmark. Två gånger varje sommar kommer ett sällskap på 30 personer och då sätter de upp en massa tält på den stora gräsmattan bakom ladugården. Och sedan blir det kalas.

– Vi äter och dricker, pratar och skrattar, sjunger och dansar. Vi tar på oss hattar och mössor, eller annat kul som vi hittar här i huset. Det brukar bli riktigt sjovt!

Både ute och inne finns små sittgrupper överallt och de är avsedda för gästerna, men lika mycket för Linda själv.

– När jag är ensam flyttar jag runt med solen. Och när det blåser för mycket sitter jag gärna i något av växthusen, eller på altanen.

Men de lugna stunderna med någon bok – ofta om hur folk levde förr i tiden – varvas med rörelse och aktivitet. Vissa dagar tar Linda en lång promenad i naturen, men lika ofta håller hon igång på backarna därhemma. Gräset måste klippas, husen måste skötas och veden måste klyvas.

– Jag försöker leva billigt och miljövänligt. På vintern stänger jag av kyl och frys – mitt skafferi ligger mot norr och matvarorna klarar sig fint där –och på sommaren använder jag bara utedasset.

ANNONS

– Tvättmaskin har jag ingen, men jag har köpt ett manuellt tvättredskap i trä som jag ska prova. Det funkade för 70 år sedan, så det borde funka för mig också.

Linda har alltid haft en passion för gamla saker, men hon har inte fastnat för någon speciell stil. Hon köper det hon gillar och slår fast att ”det är kanske inte så flott – men det är saker som mitt hjärta tycker om”.

I ett av vardagsrummen (hon har tre–fyra stycken) finns både en jukebox från 1956 och slottsstolar från 1700-talet.

– Jag är inte helt säker på när de är gjorda, men de kommer från min mans släkt. Hans familj härstammar från Vallö slott på Själland, och när de lämnade det fick jag en massa möbler av min svärfar.

Livet igenom har Linda varit en flitig besökare på loppisar och auktioner.

–Jag är ju en samlare. Men jag säljer saker också – annars hade det inte gått!

Även husets övervåning, som ursprungligen var ett kornlager, är fylld av roliga prylar.

Där finns ett sminkbord med en hel uppsättning äldre make up-accessoarer, på en av takbjälkarna tronar ett gäng uppstoppade fåglar och framför fönstret står ett bord där skivan består av fartygsnamn, där ett av dem för övrigt är Najaden.

ANNONS

– Det kommer också från slottet och tyglapparna med fartygsnamnen har suttit på sjömännens mössor. Det bör vara ganska unikt, jag har aldrig sett något liknande, säger Linda som på sikt måste isolera vinden för att få lite stadigare värme om vintern – ”men det får bli när jag får råd”.

Trappan upp till andra våningen är ganska brant, men Linda tar sig smidigt upp och ner.

Att hon har fyllt 71 kan man inte tro, och själv tänker hon inte på vad som händer den dagen hon inte längre känner sig lika pigg.

– Jag lever i nuet. Jag kliver upp på morgonen, kokar tevatten på min vedspis, tänder upp och har det mysigt. Jag gör mitt bästa att få varje dag att bli en bra dag – och för det mesta lyckas jag.

Linda Dall

Ålder: 71 år.

Bor: På en gård från början av 1900-talet i Maås utanför Kinnared, som i sin tur ligger i Torup i Hylte kommun.

Familj: Tre vuxna barn, två vuxna barnbarn. Plus två svarta katter som heter Den danska missen och Den svenska missen. ”Den ena hade jag med mig hit, den andra bara dök upp. De gillar varandra och ser likadana ut – visst är det märkligt?”

Gör: Pensionär. Har jobbat inom vården och med catering.

ANNONS