Vilket reformmandat har egentligen Frankrikes nyvalde president Emmanuel Macron, undrar krönikören Svend Dahl.
Vilket reformmandat har egentligen Frankrikes nyvalde president Emmanuel Macron, undrar krönikören Svend Dahl.

Trots Macrons seger lär höger-vänster-konflikten leva vidare

För ett år sedan fick den amerikanska journalisten Anne Applebaum stor uppmärksamhet för sitt uttalande om att vi befinner oss ”två eller tre dåliga val från slutet på Nato, EU och kanske den liberala världen som vi känner den idag”.

ANNONS
|

Om brexitomröstningen och det amerikanska presidentvalet bekräftade Applebaum, och spädde på undergångskänslorna bland många liberaler, var det i stället många som drog en lättnadens suck på söndagskvällen.

Mittenkandidaten Emmanuel Macron besegrade som väntat högerpopulisten Marine Le Pen med stor marginal i det franska presidentvalets andra omgång.

Många kommer att tolka valet mellan Macron och Le Pen som ett tecken på att höger-vänsterkonflikten spelat ut sin roll, och att framtidens politiska konflikter kommer att stå mellan å ena sidan en bred liberalism, som omfattar alltifrån frihetliga socialister till marknadsliberaler, och å andra sidan nationalism och högerpopulism. Det vill säga vad statsvetarna beskriver som GAL-TAN-dimensionen.

ANNONS

Det finns goda argument för en sådan tolkning. Det är uppenbart att frågorna om invandring och nationell identitet blir allt viktigare. Det är också tydligt att högerpopulismen allt mer kommit att fylla rollen som politiskt instrument för de väljare som inte vill ge samhällets elitgrupper fritt spelrum. I praktiken är det samma roll som tidigare fylldes av socialistiska och socialdemokratiska partier.

I val som står mellan två kandidater, som andra omgången i det franska presidentvalet eller den snarlika uppgörelsen i förra årets presidentval i Österrike, kan det ge GAL-TAN-dimensionen en avgörande roll.

Men så snart man skrapar på ytan blir det uppenbart att politiken även i framtiden kommer att handla om mer än en karikatyrmässig konflikt mellan nationalstat och globalisering eller öppenhet och slutenhet.

Även globaliseringsvänliga politiker behöver idag bejaka väljarnas önskan om nationell sammanhållning. Det gäller exempelvis Macron, som under hela valrörelsen betonat sin patriotism.

I val som står mellan fler än två alternativ, som exempelvis ett svenskt riksdagsval, lär höger-vänster-konflikten fortsätta att dominera. Att en del franska vänsterväljare tvekade inför att sluta upp bakom den relativt marknadsliberale Macron illustrerar hur frågorna om skatter och statens roll i ekonomin inte heller idag går att avfärda som teknokratiska oväsentligheter.

För bakom de stora orden om öppenhet och västvärldens förestående kollaps, finns högst konkreta politiska problem att lösa. I Frankrike handlar det om en stelbent arbetsmarknad, hög arbetslöshet, kroniska underskott i statsbudgeten och låg tillväxt.

ANNONS

Dessa problem är de verkliga utmaningarna för Macron. Men även om efterfrågan på marknadsliberala reformer i Frankrike idag är större än kanske någonsin tidigare, var det inte detta som gav Macron segern. Än så länge handlar hans mandat framförallt om att han inte är Marine Le Pen. GAL-TAN må ha avgjort valet. Men sakpolitiken fortsätter allt som oftast att handla om höger mot vänster.

ANNONS