Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna samt delar av Moderaterna och Socialdemokraterna får anses vara konservativa. Centerpartiet, Liberalerna samt delar av Miljöpartiet, Moderaterna och Socialdemokraterna är liberaler. Vänsterpartiet och delar av MP och S är socialister.
Kommer liberaler och socialister i kulturradikal anda bilda en majoritet efter nästa års riksdagsval? Eller kommer M och KD att tillsammans med SD bilda en högermajoritet?
Centerledaren Annie Lööf klargjorde i Ekots lördagsintervju (25/2) att hon går till val på att avsätta Stefan Löfven som statsminister och vara med och bilda en alliansregering. Men blir S och SD tillsammans större än alliansen vill Lööf att alliansen ska söka samarbete över blockgränsen, för att säkra att inte SD på något vis får inflytande i Rosenbad.
Om detta råder det oenighet inom alliansen. Häromdagen kom M, L och KD överens med SD om att ta över makten i Hässleholm. Liberalernas partiledning uttryckte sin bestörtning, men varken Anna Kinberg Batra eller Ebba Busch Thor har riktat någon kritik. Så sent som i december förbjöd Moderatledningen partikamraterna att göra det de nu har gjort.
Mycket talar för att Moderaternas öppning för samtal och samarbete med Sverigedemokraterna i praktiken betyder att alliansen i det närmaste är död. Ligger det i korten att Anna Kinberg Batra skulle kunna tänka sig att bli statsminister i en M-regering med stöd av KD och SD? I opinionsmätningarna häver sig dessa partier tillsammans upp i över 40 procent.
Olof Ehrenkrona, en nestor inom Moderaterna, menar att ”det vi ser nu är högerns 1968”. I en tänkvärd intervju i Expressen (17/2) redogör han för hur dystopiska kollektivister vinner mark och hur de krockar med liberaler som hyllar globalisering och framsteg.
Viktigt att notera är att Sverige är världens mest sekulära och individualistiska samhälle, enligt World Values Survey. Enligt enkätsvaren har dessa värderingar dessutom stärkts hos befolkningen under de senaste 30 åren. Konservativa politiker borde inte ha någon chans i Sverige. Ändå har framför allt Sverigedemokraterna en tydligt uppåtgående trend – nationalismen och populismen har fått ett uppsving. Men de utgör fortfarande en minoritet.
Partierna håller dock på att klyvas av samtidens utmaningar och frågeställningar. Det finns riktigt stora meningsskiljaktigheter inom MP och S om både välfärds- och migrationspolitiken, vilket kommer synas på deras kongresser inom kort.
På sikt borde det kunna skapas nya former av allianser som ligger rätt i tiden. Måtte liberalismen stå stark. Dess företrädare har en historiskt viktig uppgift att samla så många som möjligt kring den och hålla nationalister och socialister stången.
