Rörliga väljare kräver rörliga partier.
Rörliga väljare kräver rörliga partier.

Partierna måste börja tänka som väljarna

Sverigedemokraterna och Centerpartiet är vinnarna i SCB:s senaste partisympatiundersökning.

ANNONS
|

SD och C har sedan valet ökat antalet sympatisörer med hela 5,5 respektive 5,3 procentenheter. Moderaterna har däremot förlorat 5,2 procentenheter.

Att Sverigedemokraterna nu har gått om Moderaterna är en historisk händelse.

Det är lika omvälvande som om Vänsterpartiet hade blivit större än Socialdemokraterna. Dessutom har SD vunnit sympatisörer från samtliga partier, utom C. LO-medlemmar har flödat från S till SD. Till och med fler och fler invandrare dras till SD.

M har däremot hamnat i en spagat som man har svårt att ta sig ur. De liberala sympatisörerna drar åt ett håll och de konservativa åt ett annat: 3,6 procentenheter har gått till C och 2,1 har gått till SD.

ANNONS

Bland storstadsbor är tappet särskilt stort – nära var tredje M-sympatisör i Stockholm har lämnat sedan november förra året. C ökar samtidigt med nära 50 procent i huvudstaden och är dessutom näst bästa parti bland såväl moderater, liberaler och kristdemokrater som miljöpartister och socialdemokrater.

Socialdemokraterna rör sig inte så mycket i opinionen men kan inte vara nöjda med stödet. Framtiden talar inte heller för partiet. S är varken starkt i storstäderna, bland yngre, högutbildade eller i södra Sverige.

Samtidigt är nästan var femte tillfrågad osäker på vilket partis valsedel som de skulle lägga i valurnan om det vore val idag.

Vad kan man utläsa av allt detta?

Väljarna är rörliga. De tre partier som varit konsekventa och aktiva – C, SD och V – blir belönade i opinionen, medan M blir straffat för sin rotlöshet och MP för sin opportunism.

KD, L och MP riskerar att förlora all representation i många kommuner efter nästa val. Det får även negativa ekonomiska konsekvenser för partierna, vilket bidrar till deras nedåtgående spiral. Håller siffrorna i sig för SD kommer partiet däremot inte bara att få många folkvalda utan också betydligt större partistöd att använda till fortsatt opinionsbildning.

Mycket talar för att migrations- och integrationsfrågor kommer att fortsätta dominera den politiska agendan. Många nyanlända saknar jobb, utbildning och bostäder, men framför allt är många människor bekymrade inför framtiden. Det borde vara vara skäl för partierna att formulera en offensiv politik, men i stället tvekar man. Det tycks vara viktigare att det inte blir fel och att man vårdar sin image, än att man formulerar konkreta reformförslag.

ANNONS

Kommer exempelvis Alliansen ens att förmå presentera en fyllig valplattform om ett år?

Det kommer bli svårt att forma en regering som stöds av åtminstone 175 riksdagsledamöter. Inte ens S och M samlar tillsammans en majoritet.

S och allianspartierna behöver bli lika rörliga i sinnet som väljarna och inse att de inte måste göra V och SD till vågmästare. Då skulle det politiska landskapet återigen se helt annorlunda ut, mycket till det bättre.

ANNONS