Häromdagen debatterade Liberalernas Birgitta Ohlsson och Sverigedemokraternas Björn Söder – tillika vice talman i riksdagen – inskränkningarna av pressfrihet under den nya polska regeringen. Det hotar demokratin när journalister inte tillåts fri rapportering och tvingas arbeta under politikernas godtycke, menade Ohlsson. Ni försöker bara tvinga på människor era socialliberala värderingar, kontrade Söder, och lät som att demokratiska grundprinciper bara är ännu en ”godhetssignalering” från Sverigedemokraternas förhatliga pk-etablissemang (P1 Morgon 30/11).
I slutet av november skrev New York Times om ny forskning som utmanar den rådande samsynen om att länder som en gång blivit demokratiska förblir demokratiska. Statsvetare förlitar sig vanligtvis på teorin om demokratisk konsolidering. Den innebär att när länder väl byggt upp demokratiska institutioner, starkt civilsamhälle och något slags grundläggande välstånd – då är demokratin säkrad. Det är också vad vi sett under andra halvan av 1900-talet, inte minst i här i Europa.
Men är demokratisk konsolidering verkligen en evig sanning? Nja, säger den nya forskningen. Kanske handlar den framväxande populismen inte bara om ett ifrågasättande av ”etablissemanget”, utan också om en ny syn på de demokratiska värdena i sig? Forskarna i studien frågade: Hur viktigt tycker folk det är att länder fortsätter vara demokratiska? Hur ställer sig folk till andra former av politiskt styre? Hur ser tillväxten av antidemokratiska rörelser ut i de demokratiska länderna?
Svaren de kom fram till borde oroa alla oss som menar att människan har okränkbara grundläggande rättigheter. Andelen människor som säger att det är mycket viktigt att leva i en demokrati har nämligen minskat kraftigt i flera länder, och det kanske mest illavarslande är att andelen minskar särskilt mycket bland ungdomar.
Betyder det att vi står inför en framtid av havererade demokratier? Kanske, kanske inte. Metoden forskarna använde sig av har förstås begränsningar, och vi har också det där med orsak och verkan. Men här finns en fundamental risk som lätt glöms bort bland alla de grå små detaljer som vardagspolitiken handlar om.
Demokrati handlar om socialliberala värderingar som tvingas på människor, menar Björn Söder. Men demokrati är inte en socialliberal värdering. Demokrati har inte tvingats på folk. Det är precis tvärtom: Demokrati syftar till att göra just det som Sverigedemokraterna säger sig vilja värna om – nämligen att ge den vanliga, lilla människan makten att bestämma över sitt sammanhang och sitt samhälle.
Den sortens uttalanden som Söder och hans partikamrater står för måste i långt större utsträckning ligga till grund för en intensifierad kamp mot lögnpopulismen – och de borde leda till ett betydligt större ifrågasättande av de partier som just nu svajar betänkligt i demokratifrågorna. Vi måste alla minnas att vi kanske inte längre blint kan lita på att våra institutioner ska skydda vår grundläggande frihet.
Demokrati och demokratiska rättigheter är något vi väljer, och som i fel händer också kan väljas bort.
Moa Berglöf, samhällsdebattör och fristående krönikör hos Liberala Nyhetsbyrån