I Översiktsplanen finns prickade streck inritade och tal om en gång- och cykelbro. I Handlingsprogrammet för hållbara transporter likaså, med den viktiga prioriteringsordningen gång- och cykeltrafik, kollektivtrafik och sist biltrafik.
Vid veckans möte i kommunstyrelsens samhällsbyggnadsutskott beslutades att göra ett så kallat vägreservat på Söder för att bygga en öppningsbar bro över Nissan med nya gator för bilar. Kommunstyrelsen får avgöra. Henrik Oretorp (C), ordförande i samhällsbyggnadsutskottet, är otålig och vill att en ny detaljplan ska göras snart.
Jovisst, Halmstad växer så det knakar. I en tillväxtkommun behövs bostäder, förskolor och grundskolor liksom en fungerande infrastruktur. När de långa penseldragen görs i översiktsplaner och handlingsprogram används prognoser för att i någon mån ha en beredskap. Ändå verkar det komma som en överraskning när nu så många vill flytta hit att de behöver ha någonstans att bo och plats i centralt belägna förskolor. Vad är då den långsiktiga planeringen värd? Varför försvinner det hållbara resonemanget när behoven blir akuta?
Jag säger inte att det här är lätt och jag har inte heller alla lösningar, men jag måste ändå få efterlysa ett sammanhang.
När nu centrala Halmstad exploateras, på exempelvis Söder och senare även på Tullkammaren, måste det få konsekvenser för trafikflöden och den sociala servicen. Drömmen vore förstås att förskolor och skolor låg inpå knuten så att det räckte med en promenad eller en cykeltur. Men jobben ligger inte där utan då krävs transporter, helst med buss om jag ska förstå transportplanen rätt. Det märker biltrafiken i innerstan av nu när byggandet av nästa etapp av resecentrum lägger krokben men faktiskt också styr över en hel del fordon till Wrangelsleden.
Så här står det i bakgrundsmaterialet från samhällsbyggnadskontoret inför beslutet om vägreservatet: "I transportplanen anges att transportplanens ambition är att genom åtgärder för att stödja gång, cykel och kollektivtrafik förändra resenärernas beteende och därmed minska biltrafiken, framförallt i och genom stadskärnan. Om så sker kommer behovet av en ny förbindelse över Nissan inte att finnas och någon ny bro kommer inte att byggas."
Men i fortsättningen kommer en kovändning: "Tidigare erfarenheter visar dock svårigheten i att minska biltrafiken. En eventuell broförbindelse kan också bli följden av den satsning på kollektivtrafik som planeras på Laholmsvägen genom inrättande av bussgata och flytt av stadstrafiken från Österskans till Resecentrum. För framtida handlingsfrihet inom planperioden beskrivs därför en eventuell ny gata på söder med bro över Nissan."
Risken är stor att politiken missar möjligheten att påverka och förändra, vilket bara är att beklaga.
Boendemiljön på Söder och Aleskogens betydelse som rekreationsområde är viktiga att värna, liksom tillgängligheten till det stadsnära strandområdet på Västra stranden. Annars finns risken att vi bygger en ny vägvall liknande Laholmsvägens spärr mot Östra stranden. Hur vore det om vi lärde oss något av historien i stället för att spurta framåt? Titta gärna efterklokt i backspegeln.
