Västerbron i Stockholm fylldes med fotgängare och cyklister när tunnelbanan stängdes i fredags på grund av lastbilsattacken.
Västerbron i Stockholm fylldes med fotgängare och cyklister när tunnelbanan stängdes i fredags på grund av lastbilsattacken.

Så fortsätter vi tillsammans

Man lär sig terror också, skrev Johanna Frändén, Aftonbladets sportkrönikör placerad i Frankrike, och rabblade upp en manual som var ny åtminstone för mig: ”In på Facebook och säkerhetsmarkera, belasta inte det vanliga telefonnätet, familjen först, sen vännerna, sen kollegerna.”

ANNONS
|

Sedan insåg jag att det var precis vad jag också gjorde. Via meddelandefunktionerna i mobilen fick vi kontakt allihop. Jag hade besök av bästa väninnan, medan hennes make fortfarande var på väg hit. Han satt ett tag fast på en låst tåg på Stockholms central. Vi insåg där och då att det var lönlöst att ringa, eftersom telefonnätet var överbelastat. De fick kontakt via sms – som alla andra.

Själv blev jag kontaktad av redaktionschefen som var orolig för att jag var hos sönerna i Stockholm och eventuellt hade något att berätta.

I dag är det måndag och meningen att vardagen ska återgå till normala rutiner. Men vi stannar till en kort minut mitt på dagen till minne av de människor som skoningslöst mejades ned på Stockholms populäraste gågata mitt på fredagseftermiddagen.

ANNONS

Det är genom att fortsatta tillsammans som vi visar vad som är viktigast. Per T Ohlsson beskrev i sin läsvärda ledarkrönika i Sydsvenskan i går hur vi måste gå vidare:

”För precis hundra år sedan, våren 1917, vacklade ett avspärrat och undernärt Sverige vid revolutionens och inbördeskrigets avgrund. Ute i Europa rasade första världskriget och här hemma var striden om den allmänna och lika rösträtten på väg in i slutfasen. Motsättningarna var oförsonliga. Men till sist slutade det med demokratins seger.

Sedan dess har demokratin varit vår mest värdefulla gemensamma ägodel. Och om dessa hundra år borde ha lärt oss någonting, så är det att demokratin alltid måste vara vaksam, men aldrig, aldrig ta sig själv för given.

Så låt oss inte förminskas av rädsla, för vi är inneslutna i något större.”

Det finns mycket som redan nu tyder på att det är gemenskapen som gör oss starka. Jag tänker på alla som ryckte in under fredagseftermiddagen, inte bara de som gjorde sitt jobb och mer därtill inom räddningstjänsten, polisen och ambulans. Utan alla som höll någon i handen, bjöd på kaffe, ordnade husrum för resenärer som inte kunde ta sig hem som planerat. Det finns en mäktig bild av mängder av människor som går söderut över Västerbron sedan tunnelbana stängts. Det är en obeveklig och beslutsam ström som tar sig vidare.

ANNONS

Sverige brukar beskrivas som ett litet naivt land som lever skyddat för omvärlden. Det stämmer inte då både vår statsminister och utrikesminister har mördats på öppen gata respektive under en vanlig shoppingtur. Katastrofer som Estonias förlisning och tsusamin i Thailand har slitit upp hål i tryggheten. Och vi har dragits in i kedjan av oberäkneliga terrordåd likt dem i Paris, Nice, Bryssel och London. Men vi som tror på samhällets egen inneboende styrka fick tydliga bevis genom all medmänsklighet i fredags. Så fortsätter vi tillsammans.

ANNONS