Att det ens behövs en utredning är förfärande nog. Eller som Lars-Erik Lövdén själv säger till Svenska Dagbladet (20/2): ”Ingen kunde tänka sig att privata bolag skulle sköta den större delen av assistansen och det är uppenbart att kontrollen har släpat efter.”
Lagen om stöd och service till personer med funktionsnedsättningar, LSS, är den största av frihetsreformer som infördes 1994. Assistansberättigades vardag underlättas betydligt genom möjligheten att själv välja utförare och var en viktig del av reformen. Därför måste systemet fungera.
Det handlar om ungefär 16 000 personer. Antalet personer har inte förändras nämnvärt sedan reformens införande, men antalet beviljade timmar och därmed utbetalningarna har ökat avsevärt. Under de senaste tio åren har de statliga utgifterna fördubblats och utgör nu 30 miljarder kronor årligen. Utan att Försäkringskassan har reagerat eller ens utfört kontroller. Ökningen handlar inte om förändrade behov och finansminister Magdalena Andersson (S) ser bara besparingsmöjligheter. Även om syftet är att om möjligt komma åt de oseriösa bolagen finns risken att det går ut över de funktionsnedsatta.
Med en sådan kostnadsökning borde alla larmklockor för länge sedan ha klingat högt.
Av Svenska Dagbladets nyhetsrapportering framgår tydligt att det pågår fusk och kriminalitet. Och det handlar inte bara om fuskande assistansbolag. Försäkringskassan har själv polisanmält flera av sina anställda, för att de lämnat ut utgifter till assistansbolagen om funktionshindrade och deras behov. Den myndighet som ska vara statens garant för likvärdighet fläckas av att några anställda grovt kränkt integriteten hos människor som bäst behöver samhällets stöd. Bolagen har enligt uppgifter från SvD mutat de anställda med erbjudanden om tjänster på de privata välfärdsbolagen.
Det är inte bara brottsligt utan djupt förkastligt.
I andra fall, där Försäkringskassan polisanmäler bedrägerier mot assistansersättning, tar det 4-5 år för att en brottsutredning ska bli klar så att åtal kan väckas. Försäkringskassan generaldirektör Ann-Marie Begler ser det mycket riktigt som problematiskt att brottsanmälningarna inte leder till några åtgärder. Något som även utredaren noterat och föreslår nu snabbare utredningar.
När LSS infördes var det kommunerna som dominerade bland utförarna. Ingen anade då den utveckling som vi i dag ser. Nu är det tvärtom med privata bolag som helt har tagit över, med kommunernas goda minne. Här behandlar de oseriösa och kriminella företagen de funktionsnedsatta som varor på välfärdsmarknaden. Då går det inte längre att försvara valfrihetsreformen. Då har den skattefinansierade välfärden blivit disfunktionell.
Med hårdare regler, bättre kontroll och snabbare polisutredningar måste välfärdstjänsterna rensas på den allt skickligare organiserade kriminaliteten.
