Nu börjar allvaret för alla gymnasieungdomar som alldeles nyss firade friskt.
Nu börjar allvaret för alla gymnasieungdomar som alldeles nyss firade friskt.

”...och den ljusnande framtid är vår”

Studentsången har klingat ut. I dag är det en vanlig måndag men inte första dagen på sommarlovet för landets gymnasieelever som just lämnat skolan.

ANNONS
|

För nu börjar allvaret. Med en gymnasieexamen ser det betydligt bättre ut än för dem som aldrig började eller av olika anledningar hoppade av.

Jag säger bara, tur att komvux finns fortfarande.

Alla, precis alla, säger numera att den som gått gymnasiet, oavsett program, ligger betydligt bättre till både på studiefronten och på arbetsmarknaden än den som är utan.

Och i dag borde i stort varenda unge ha möjlighet att fortsätta studera efter den obligatoriska nioåriga grundskolan. Men jag är fortfarande konfunderad, och inte så litet upprörd, över att kommunpolitikerna i exempelvis Halmstads kommun, tycker att det räcker med att ”andelen elever med behörighet till gymnasieskolan måste öka”. Tidigare fanns ett mätetal angivet också. Varför står det inte ”alla”? Likaså formuleringen: ”andelen elever som erhåller gymnasieexamen: målvärde 2018 – 91 procent, målvärde 2019 – 92 procent”. Återigen – varför inte 100 procent?

ANNONS

Det här är en cynisk inställning som dessutom bekräftar föreställningen att skolan är en sorteringsmaskin. Jag tycker den ska stå för lärande och ta det kompensatoriska uppdraget på allvar där studiemotivationen eller dito traditionen saknas. Målsättningarna rimmar illa med den gemensamma uppfattningen att en gymnasieexamen banar väg för en ljusnande framtid precis som i prins Gustavs och Herman Sätherbergs studentsång. Allt annat prat klingar falskt.

Årets studentungdomar hör till 1900-talets sista barnkullar. När förra seklet var ungt var studier en lyxvara, även om Sverige var tidigt ute med att redan 1842 införa folkskolan.

Den har varit förutsättningen för samhällsutvecklingen där staten tog ett stort ansvar. Men återigen, alla ”fick” inte studera någon längre tid utan behövdes i produktionen antingen hemma på gården eller på fabriken. Jag minns fortfarande hur jag hajade till när författaren Margareta Strömstedt, född 1931 i Ljungby, förklarade att hon ”fick” ta studenten. Det får väl alla? var min spontana invändning men för hennes generation var det inte självklart. Ibland var det flickorna ”som kostades på”. I min familj gick min mor på läroverk i Uppsala och blev barnavårdstjänsteman, som titeln löd då. Men inte hennes bröder, som i stället blev elektriker respektive bagare hemma i Enköping. Fast jag vet att min ena morbror drömde om att få gå på Beckmans reklamskola.

ANNONS

I dag är det inga ungdomar som vill bli socialsekreterare eller förskollärare, lärare, poliser, och sjuksköterskor. Yrkesgruppen som behövs innerligt väl. De drömmer kanske som min morbror om reklambranschen.

Enligt Skolverket är de tre största högskoleförberedande programmen är samhällsvetenskaps- naturvetenskaps- och ekonomiprogrammenstörst tätt följt av språkintroduktionsprogrammet. 10 procent av landets gymnasieelever studerar där vilket bådar gott för framtiden.

Och som sagt, komvux finns alltid för den som tappat sugen eller orken. Regeringen har nyligen förlängt möjligheten så att det fortfarande går att få slutbetyg från kommunala vuxenutbildningen fram till och med 1 juli 2020.

ANNONS