Inga-Brttt Ahlenius är något på spåren när hon kräver att det statliga tjäntemannaansvaret måste utvidgas.
Inga-Brttt Ahlenius är något på spåren när hon kräver att det statliga tjäntemannaansvaret måste utvidgas.

Med ansvar i statens tjänst

Det största bekymret med IT-haveriet på Transportstyrelsen är själva sakfrågan.

ANNONS
|

Dåvarande generaldirektören Maria Ågren valde att bryta mot lagen och riskerade därmed att skyddade uppgifter hanterades av personal utanför landet som inte var säkerhetsklassade. Hur kunde det ens hända?

I spåren pågår som bekant en högt uppskruvad politisk debatt om vem som visste vad och när. Och säkerligen kommer vi att få höra ett och annat mer i denna fråga.

Konstitutionsutskottet har just inlett sin granskning. Som vi har påpekat tidigare här på ledarplats måste instrumentet med misstroendeförklaringar hanteras med stort övervägande, inte som en åtgärd så fort någonting går oppositionen emot. Därför ägnar jag inte så stor uppmärksamhet kring de politiska turerna den här gången utan siktar in mig på själva haveriet.

ANNONS

Det finns en hjälte i den här soppan som hamnat litet i skymundan på grund av det höga tonläget. Hon heter Annette Olofsson och är internrevisor på Transportstyrelsen. ”Det har känts extremt tufft”, förklarade hon sin första intervju efter händelsen i Dagens Industri (10/8). För det är tack vare henne som ingen kan säga att de ingenting visste. Förgäves påtalade hon att generaldirektören och styrelsen begick lagbrott. Men ingen var intresserad. Ingen lyssnade till hennes larm. Ingen tog hennes viktiga uppdrag på allvar. Vad ska vi då med internrevisorer till?

Själv efterlyser hon klokt nog att internrevisorernas roll stärks eftersom uppdraget finns för att hjälpa ledningen att ta sitt ansvar. Annette Olofsson anser att det ansvaret i en myndighet är oklart, inte minst då generaldirektören utses och avsett av regeringen.

Maria Ågren är i det här sammanhanget ingen duvunge, utan har en rad uppdrag bakom sig som generaldirektör på Statens geotekniska institut, SMHI och Naturvårdsverket under hela 2000-talet. När förundersökningen inleddes efter larmet från Säpo omplacerades hon till regeringskansliet. Hon fick ett strafföreläggande för dagsböter för ”grov oaktsamhet”. Numera vill regeringen att hon ska avskedas från tjänsten på regeringskansliet, vilket måste vara ett rimligt krav.

En som kan det här med internrevision är förra generaldirektören för Riksrevisionsverket Inga-Britt Ahlenius. Eftersom hon brukar tala klarspråk är det en person som jag respekterar. Hon påtalar nu i en debattartikel i SVT Opinion (17/8) behovet av utvidga det nuvarande tjänsteansvaret. Enligt den tidigare lagstiftningen var tjänstefel inte, som nu, enbart begränsat till myndighetsutövning. Reformen genomfördes i mitten av 1970-talet. En modernisering av ansvarsfrågan vore alltså på sin plats. Eftersom den statliga förvaltningsapparaten har förändrats väsentligt.

ANNONS

Britta Leijon, ordförande i fackförbundet ST, höll delvis med Inga-Britt Ahlenius och förklarade i fredagens P1 Morgon i Sveriges Radio att rörligheten bland statligt anställda numera är mycket stor. Många går från att vara privat till statligt anställda och tvärtom. Dessutom är staten hälften så stor jämfört med 1990-talet sett till anställningar. Kunskapen om vad det innebär att arbeta i statens tjänst måste alltid innebära ett alldeles särskilt ansvar.

ANNONS