Som tur är har biografjätten tänkt om och nu går den bland annat i Halmstad. Så passa på att se den.
Behandlingen av filmen är symptomatisk med hur Sverige har hanterat sin värdefulla ursprungsbefolkning sedan urminnes tider. Samerna var etablerade långt innan landet Sverige fanns. Hand i hand har kyrkan och staten ägnat sig åt systematiskt förtryck. Det är uppenbarligen inte slut än.
I februari kom den sista och avslutande delen av Svenska kyrkans vitbok i försoningsprojektet som började för fem år sedan. Författaren och journalisten Maja Hagerman, som bland annat skrivit om rasbiologen Herman Lundborgs framfart bland samerna, menar att det vore på sin plats att även forskarvärlden granskade sin roll i den här soppan. För att inte tala om svenska staten själv.
Barnhemsbarnen har fått sin ursäkt liksom romerna för de statliga övergreppen. Bilden av det präktiga Sverige som bara vill människor gott, tron på sin egen förträfflighet och staten som beskyddare får alltfler törnar och skavanker. Det gäller särskilt behandlingen av samerna.
Att be om ursäkt kan vara ett litet steg på vägen, men frågan är om det i det här fallet räcker. Kolonisationen har varit systematisk från att ta mark och plundra gravar till att tvinga på samerna kristendomen.
Jag har tidigare skrivit om mitt möte med den samiska skådespelaren och dramapedagogen Åsa Simma, numera chef för Giron Sámi Teáhter. Hon är född 1963 och berättade för mig att in på 1970-talet var hon förbjuden att tala samiska med sina kamrater i skolan. Kyrkan hade också bestämt att det var förbjudet att jojka. ”Vi har behållit något i vår kultur som ni inte har kvar längre. Vi har inte fastnat i allt det som har med ekonomi att göra. Hos oss är närheten till jorden viktigare, ett kvinnligt tänkande om man nu vill använda psykologiska termer. Därmed finns också tryggheten bevarad, liksom integriteten”, sade hon bland annat i min intervju (HP 11/2 1993). Och jag noterade att hon använde pronomen som markörer, ”vi samer och ni svenskar”, fast vi bor i samma land.
Skådespelaren Maj-Doris Rimpi, som gestaltar huvudpersonen Elle Marja i Sameblod som vuxen och åldrande kvinna, var med och lade grunden till det som numera är Giron Sámi Teáhter på uppdrag av Sametinget. Hur många är det som känner till att det ännu saknas en samisk nationalscen? Den är verkligen en nationell angelägenhet. Överhuvudtaget är kunskapsluckorna alldeles för stora kring den samiska ursprungsbefolkningen. Ännu i vårt upplysta 2017.
På 1970-talet fanns solidaritetsgrupper för indianer och för det chilenska folket under Pinochets militärdiktatur. Inget ont i det. Men det bekymrar mig att det svenska inhemska engagemanget för samerna tycks obefintligt. Det kan aldrig bara vara samernas ensak. Det är allas vår ensak. Samerna har exempelvis inte en enda representant i Sveriges riksdag.
