Sveriges statsskuld är lägre än på 40 år, meddelade finansminister Magdalena Andersson (S) i samband med presentationen av vårbudgeten. För de som minns 1990-talskrisen eller har läst om Greklands stora skuldproblem kan det låta betryggande.
Men som Tobias Wikström skriver i Dagens industri (16/4) är en alltför låg statsskuld inte bara positivt. Ju lägre skuld, desto svårare blir det för staten att låna pengar till goda villkor eftersom likviditeten på statspappermarknaden minskar.
Samtidigt har Sverige under många år haft en ökande så kallad infrastrukturskuld. En växande ekonomi innebär ökad belastning på vägar, spår, elnät, vatten, avlopp och mycket annat. Därför bör investeringarna i infrastruktur följa BNP-utvecklingen.
Men det har de alltså inte gjort. Rapporten “Infrastrukturskulden” från Svenskt Näringsliv visade häromåret att Sveriges infrastrukturinvesteringar halverats i relation till BNP sedan 1960-talet.
Det är inte bara ett teoretiskt resonemang. I många år har det bristande underhållet i järnvägssektorn varit en återkommande fråga, eftersom det lett till förseningar och stillastående tåg.
Dessutom råder stor trängsel på spåren, och behovet av fler spår är tydligt. Det är bland annat i ljuset av det som den föreslagna investeringen i höghastighetsbanor ska ses, eftersom det skulle frigöra utrymme på de befintliga stambanorna.
Motståndarna till höghastighetsjärnväg påpekar att det finns stora behov även på andra områden, och att de dryga 200 miljarderna riskerar att tränga ut nödvändiga investeringar. Det är inte utan poäng. Ett djupare inlopp i Göteborgs hamn – som hanterar en mycket stor del av Sveriges utrikeshandel – och järnvägsinvesteringar i Mälardalen är två exempel.
Men med tanke på Sveriges låga statsskuld är det inte säkert att vi måste välja. Det är en sak att Sverige inte ska låna till löpande kostnader. Ordning och reda ska gälla i finanspolitiken. Men vi bör inte rädas att lånefinansiera långsiktiga investeringar som stärker vår konkurrenskraft. Dit hör såväl höghastighetsbanor som smarta elnät, nya vägar och djupare inlopp.
Den som är satt i skuld är inte fri, brukar det heta. Det är kanske sant. Men den som inte underhåller sina vägar, järnvägar och hamnar, eller för den delen bygger nya, kommer snart att tvingas stå stilla.
