I 36 av landets 290 kommuner höjdes skatten vid årsskiftet, bland annat i Halmstad som enda halländska kommun, eftersom oppositionens S-budget vann majoritet med hjälp av SPI och SD. Höjningen var 55 öre.
I västerbottniska Dorotea och bohuslänska Orust kommun ökade skattesatsen med 0,4 respektive 0,9 procentenheter vilket placerar dem på första respektive tredje plats i skatteligan. För en månadsinkomst på 35 000 kronor betalar man ungefär 20 000 kronor mer i årlig skatt i de kommunerna, jämfört med skånska Vellinge.
Nordost om Stockholm ligger borgerligt styrda Österåker kommun. År 2003 brottades man med stora underskott och en av Stockholms läns högsta skattenivåer. Sedan år 2004 har kvalitetsförbättringar, flera stora investeringar och skattesänkningar på 2,48 kronor per hundralapp genomförts. I Skattebetalarnas tidning Sunt Förnuft (2/2017) förklarar kommunalrådet Michaela Fletcher (M) principerna bakom kommunens goda utveckling.
I den långsiktiga ekonomiska planeringen, kallad LEP, placeras alla kommunens investeringar, besparingar och effektiviseringar. Enligt kommunallagen ska den ekonomiska planen sträcka sig tre år. LEP:en spänner över ett decennium.
I planen finns bland annat ett kostnadsutvecklingsmål på max 3,5 procent per invånare, och resursfördelningen till kommunens nämnder och förvaltningar har inverterats. Normalt får varje område begära en summa, men i Österåker tilldelas en ekonomisk ram att malla in verksamheten inom för att undvika rusande pengabegär.
Denna sorts sparsamhet saknas i många kommuners budgetarbete. Enligt en rapport från Skattebetalarna skulle kommunsektorn kunna spara åtminstone 10 miljarder kronor med prioriteringar likt Österåkers. Det motsvarar 57 ören i sänkt genomsnittlig kommunalskatt.
Men det saknas incitament att sänka skatten, vilket beror på det kommunala utjämningssystemet som tar från de ansvarsfulla och ger till de vårdslösa.
Eftersom kommuner kompenseras för såväl kostnadsskillnader som faktiska skillnader i skatteintäkter, blir marginaleffekten av utjämningen 95 procent enligt Timbro-rapporten ”Kommunalråd utan ansvar”. Kommuner som ökar arbetsdeltagandet och därmed skatteintäkterna, får bara behålla fem procent av inkomstökningen. Omvänt gäller att en kommun vars politik minskar intäkterna, exempelvis på grund av höjda skatter på arbete och företagande, kompenseras för nästan hela inkomstbortfallet.
I vissa kommuner, bland annat Österåker, är marginaleffekten över 100 procent. Om en kommuns skattesats ligger under rikssnittet, leder högre skatteintäkter till en minskning av utjämningsbidragen som är större än inkomstökningen från fler arbetande. Exempelvis förlorar skånska Kävlinge 106 kronor för varje hundralapp som intäkterna ökar. Det är milt sagt en hämsko på drivkraften att förbättra ekonomin.
Österåker är ett lysande exempel på innebörden av ordet ekonomi. Att vara det i ett system som underminerar all sorts ekonomiskt ansvarstagande är än mer imponerande.