Statligt ägande riskfyllt

Riksrevisionen går hårt åt den politiska styrningen av de statliga bolagen.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Ledare HP 16/1. Ägarandelarna i SAS, Telia, SBAB och Lernia kan inte längre motiveras. Det finns också skäl att ifrågasätta ägandet av Apoteket, skriver Riksrevisionen.

Riksdagens kriterier för det statliga ägandet är tydliga. Om bolaget är affärsmässigt mer framgångsrikt med staten som ägare ska innehavet behållas. Likaså om en avyttring försämrar konkurrensen på den specifika marknaden, eller skadar nationella intressen.

Om kraven inte uppfylls är direktiven till regeringen glasklara: Sälj, sälj, sälj!

Riksrevisionen granskning är inget principiellt ställningstagande mot statliga bolag. Däremot påminner den om betydelsen av professionell styrning, så länge innehavet existerar.

ANNONS

Inte minst alliansregeringen 2006 till 2014 var stundtals för slapp i sitt ägaransvar. Telia, Vattenfall och PostNord tilläts alla sväva fritt under ledningar med ekonomiska stormaktsambitioner.

Fiaskoköpet av det nederländska energibolaget Nuon hade aldrig blivit av om dåvarande näringsminister Maud Olofsson (C) satt sig in i riskerna. Även fusionen mellan svenska och danska posten hade frågetecken i det finstilta.

Den passiva borgerliga ägarstyrningen är en viktig erfarenhet. Dels verkar ett principiellt motstånd till statligt ägande öka riskerna för politisk ansvarslöshet. Dels behöver regeringen ha en tydlig plan för statens innehav.

Näringsminister Mikael Dambergs kontrollerade avyttring av SAS tyder på en fastare hand än Maud Olofssons. Statliga bolag ska alltid skötas på affärsmässiga grunder. Riksrevisionen bekräftar att det finns mer att önska av politiker på båda sidor blockgränsen.

ANNONS