Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

”2018 nåddes inte bara 'all time high' för koldioxidutsläppen utan deras ökningstakt var mer än dubbelt så hög som genomsnittet.” Bild: PONTUS LUNDAHL / TT

Staffan Laestadius: Stor uppgift väntar i omställningen till hållbart samhälle

Det finns fortfarande ett möjlighetsfönster, inte för att rädda allt som var, men för att skapa drägliga levnadsvillkor. Det skriver Staffan Laestadius i denna klimatkrönika. Tisdag den 5 februari håller han en föreläsning om klimatet och omställningen på Stadsbiblioteket i Halmstad och inleder därmed serien ”Klimatet & vi” som går under våren.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

Planeten reagerar nu allt snabbare på den misshandel mänskligheten utsätter den för. De fem senaste åren har värmeinnehållet i haven ökat mer än någonsin och nått ständigt nya rekordnivåer.

Temperaturen i atmosfären har under de senaste fyra åren varit cirka 1,15 grader över vad som var normalt i slutet av 1800-talet. Sammantaget resulterar detta i ökad frekvens av, och omfattning på, extremväder samt i accelererad isavsmältning och havsnivåhöjning. Amerikanska myndigheter räknar med att havet kan stiga med mer än två meter under detta sekel.

Dessa förändringar beror av atmosfärens ökande halt av växthusgaser; främst koldioxid, som varje år under ett halvsekel nått nya rekordnivåer och som nu är den högsta som uppmätts på 3–5 miljoner. år. Då var lufttemperaturen 2–5 grader varmare och havsytan nådde 6–9 meter högre än för närvarande.

De klimatförändringar vi redan observerar, och de som stundar, är antropogena, människoskapade. Trots decennier av internationella diskussioner har utsläppen fortsatt. 2018 nåddes inte bara ”all time high” för koldioxidutsläppen utan deras ökningstakt var mer än dubbelt så hög som genomsnittet under senaste decenniet, 2,7 procent.

Konkret handlar det bland annat om att vi flyger mer, åker mer bil och producerar och transporterar fler kilogram än någonsin. Det gäller internationellt men också för oss i Sverige. 2018 tillhör de tre högsta bilregistreringsåren någonsin.

Under året fortsatte också ökningen av vårt internationella flygresande med 2,4 procent till nära 16 miljoner resor. Om vi räknar bort de gamla och sjuka kan vi konstatera att genomsnittssvensken flyger utomlands två gånger om året. Till detta kommer följderna av vår köttkonsumtion ...

Redan inom ett par år leder utsläppen på global nivå till svårreparerbara planetära förändringar. Inom ett decennium har vi – om vi inte vidtar drastiska åtgärder – hamnat i ett läge där vi i praktiken inte längre kan hejda de klimatförändringar vi dragit igång.

Utvecklingen för närvarande pekar mot temperaturhöjningar på 3–4 grader vid nästa sekelskifte. Människan saknar helt erfarenhet av konsekvenserna av en sådan utveckling.

Nu är ett sådant scenario inte hugget i sten. Det finns fortfarande ett möjlighetsfönster, inte för att rädda allt som var – vi har redan intecknat stora klimatförändringar – men för att skapa drägliga, om än annorlunda, levnadsvillkor. Det kräver att vi ändrar vårt sätt att vara omedelbart. Internationella överenskommelser kommer inte att räcka.

Under de gångna 25 åren av förhandlingar har utsläppen ökat med 50 procent. Hoppet står till ”bottom up”-strategier, det vill säga att individer, länder, grupper av länder och företag tar initiativ och går före och visar att förändring är möjlig. I en globaliserad värld sprider det sig snabbt att alternativ finns till den återvändsgränd som fossilberoendet skapat.

I min bok ”Klimatet och omställningen” (Borea bokförlag, 2018) visar jag hur det ännu öppna möjlighetsfönstret ser ut. Visst behöver vi ny teknik, men det är inte teknikbrist som är problemet. Utmaningen ligger i att lära om och börja om, att basera vår omställning på alla de hållbara lösningar som redan finns tillgängliga. Men storleken på det som ligger framför oss skapar rädsla och vi saknar fortfarande visioner och berättelser över hur det postfossila goda livet kan gestalta sig.

Här finns en uppgift för alla som oroar sig för framtiden för våra barn. Tendensen att stoppa huvudet i sanden måste ersättas av en ny upplysningstid som utvecklar en hållbar kultur och livsform. Politiskt gäller det att skapa acceptans för omfattande förändringar: blocköverskridande och som utmanar etablerade tankemönster.

Vår nya regering har kanske de mest omfattande klimatambitioner någon regering visat. Men det är bara början i vad som måste – och kan – uppnås!

Staffan Laestadius

Professor emeritus industriell utveckling vid KTH i Stockholm och senior rådgivare vid den oberoende tankesmedjan Global Utmaning. Han har gett ut boken ”Klimatet och omställningen”.