Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Utgångspunkten för Moderaternas politik tycks inte längre vara att invandring är en möjlighet.
Utgångspunkten för Moderaternas politik tycks inte längre vara att invandring är en möjlighet.

Sofia Nerbrand: Nu känns Reinfeldts moderater tyvärr mycket avlägsna

Att onyanserat bekräfta folks oro kan stå samhället dyrt.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

"Den invandring som vi har just nu är inte lönsam", slog Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson fast i förra veckan (Dagens Nyheter 9/2). Lönsam? Är det därför Sverige har tagit emot flyktingar?

Moderaterna har nyligen lanserat en lång rad förslag på åtstramningar på migrationsområdet. Svantesson föreslog också att kostnaderna för invandringen ska redovisas tydligare av regeringen, i syfte att formulera vad "invandringen ska kosta".

Detta står i bjärt kontrast mot partiets tidigare mer generösa hållning som enligt dåvarande partiledaren Fredrik Reinfeldt handlade om att öppna sina hjärtan och ha beredskap för att miljoner människor befinner sig på flykt i EU:s närområde.

Dagens tuffa retorik och politik presenteras dessutom samtidigt som vi får dagliga rapporter från krigets Syrien om att vardagen där är mer fasansfull för civilbefolkningen än på flera år. En aning tondövt således, om man ser situationen ur ett större perspektiv.

Men svensk politik blir alltmer inåtvänd och självupptagen. Inte för att förringa problemen. Automatvapen, handgranater, hedersmord, gängkriminalitet, jihadism, arbetslöshet och utanförskap har blivit mycket ovälkomna inslag i Sverige. Allt detta behöver åtgärdas. Men är någon däremot?

Sverige har dessutom förutsättningar i yttersta världsklass att klara uppgiften om vi genomför reformer som på allvar ger förutsättningar för människor med låg utbildning att förkovra sig eller arbeta för lägre löner än vad vi idag är vana vid. Vi är ett rikt land med låg arbetslöshet, hög tillväxt, stor tilltro till varandra och en välutbildad befolkning. De allra flesta lever i välmåga. Men detta är inte utgångspunkten, mycket på grund av att bilden av verkligheten har blivit så rasande negativ. Hela landet verkar står i lågor.

Sydsvenskans Per T Ohlsson uppmärksammade nyligen en mycket intressant akademisk uppsats som undersökt hur Stockholmstidningar skildrar vad som händer utanför huvudstaden (11/2). Brott och olyckor står för 40 respektive 26 procent. Sport för 17,7 – och politik och kultur/nöje för blott 1,7 procent vardera. Det som händer i provinsen beskrivs – och uppfattas självfallet – som rena vilda västern, vilket Moderaterna utnyttjar i två försåtliga mörka filmer om Göteborg och Malmö.

Laglöshet, arbetslöshet och otrygghet sägs definiera städerna nu för tiden – till skillnad från förr då industrierna gav jobb och gemenskap. Att Moderaterna lånar sig till att längta efter inbillade fornstora dagar som hotas av invandring är djupt olyckligt.

Partiets fokus brukade vara att betrakta alla människor som tillgångar. Minns ni valfilmen från 2014 då Fredrik Reinfeldt förklarade hur en ny thaikiosk skapar mervärde för hela samhället? Hans budskap känns tyvärr avlägset nu.

Att ha för avsikt att använda resurser på ett så effektivt sätt som möjligt är högst rimligt. Då kan kostnadsberäkningar vara på sin plats. Men att onyanserat bekräfta folks oro kan stå samhället dyrt. Misstänksamhet och skuldbeläggande av andra är en tung barlast.

MEST LÄST