Är det parterna eller partierna som ska bestämma på arbetsmarknaden? Den frågan har verkligen ställts på sin spets i den gångna helgens regeringsförhandlingar.
På måndagen meddelade Annie Lööf att Centerpartiet inte kommer att släppa fram Stefan Löfven som statsminister. Beskedet innebär att hela regeringsbildningen är tillbaka på ruta ett, tre månader efter valdagen.
Enligt Lööf har Socialdemokraterna inte gått med på viktiga reformer på framför allt bostads- och arbetsmarknaden.
”Tyvärr måste jag konstatera att det inte håller för ett samarbete. Jag är genuint besviken över att S inte tog denna chans”, sa Annie Lööf på en presskonferens.
När Stefan Löfven på eftermiddagen kommenterade de kraschade regeringssamtalen var han förhållandevis lågmäld och öppnade upp för fortsatta samtal. Han hävdade också att partiet gått med på betydande eftergifter på arbets- och bostadsmarknaden, men att man vill fortsätta låta parterna på de två områdena själva bestämma.
”Jag vill inte sätta part-systemet åt sidan”, sa han.
Krocken mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet speglar en klassisk konflikt. Socialdemokraterna har traditionellt ställt sig på arbetarnas sida, det vill säga de som har arbete. Det innebär att S vill fortsätta att låta arbetsmarknadens parter själva komma överens om framför allt lönebildningen.
Centerpartiet å sin sida utgår från individen och tar sikte på att även de som inte har arbete i dag, framför allt unga och invandrare, också ska ges möjlighet att få ett arbete. Ett sätt att öka sysselsättningen är att genom lägre löner göra det billigare att anställa.
Ett annat sätt att beskriva problemen på arbetsmarknaden är att den har en insider-outsider-karaktär, det vill säga att skillnaden mellan att ha ett jobb eller inte är väldigt stor. Inför en kommande, och högst trolig, lågkonjunktur kan detta vara mycket besvärligt. Därför måste politiken ta itu med de problem som finns på en stel och orörlig arbetsmarknad.
Detsamma gäller på bostadsmarknaden. Av Stefan Löfvens uttalanden framgick att S även på detta område inte vill genomföra några större förändringar utan i fortsättningen låta parterna på bostadsmarknaden fortsätta bestämma.
Är glaset halvfullt eller är det halvtomt? Beroende på hur man ser på verkligheten kommer man fram till olika lösningar på hur problemen ska lösas. Just nu är det Socialdemokraterna som blundar för att Sverige är i stort behov av genomgripande strukturreformer för att öka rörligheten på både bostads- och arbetsmarknaden.
Stefan Löfven hade chansen att kapa socialdemokratins historiska band och lyfta blicken mot framtiden. Den tog han inte nu.
Än har inte Sverige tagit större skada av det regeringslösa tillstånd som varit under hösten. Men för varje dag som passerar utan en handlingskraftig regering är en förlorad dag för att genomföra viktiga reformer.
Nu måste partierna som vill ta ansvar för landet och dess invånare kliva fram på riktigt. Störst ansvar har Socialdemokraterna.
